Klimatförändringar visar oss Jordens fina sida

Klimatförändringar är något som sker i skrivande stund, och som (nästan) alla vet så väntas klimatet bli sämre för livet på denna planet. Lite hemskt att säga men det finns faktiskt på ett sätt en fördel med klimatförändringarna: de kan göra så att vi får se en natur vi annars aldrig skulle ha kunnat uppleva.

 

I sydvästra Sydamerika ligger den mäktiga bergskedjan Anderna, med flera bergsmassiv som är minst 4000 meter höga över havet. I en del av peruanska Anderna finns en topp som är på 6384 meter och heter Ausangate, men som har på senare år fått namnet Rainbow Mountain. Hur kommer detta sig? Jo, till för bara några år sedan var berget täckt med snö, men när snön började försvinna p.g.a. ett varmare klimat fick man se marken som är helt spektakulär: flera färgkombinationer som kan liknas med en regnbåge eller ett konstverk där konstnären gått helt crazy med flera olika färgburkar. Hur kan då dessa fina färger ha bildats? Helt enkelt så har mineraler och bergarter eroderat under en väldigt lång tid, flera tusentals år. Berget är även så pass orört och vandringar dit är väldigt svåra i kombination med den höga höjden. (Ett tips för dem ska besöka Rainbow Mountain är att inkastaden Machu Picchu bara ligger några timmars vandring därifrån).

 

Efter att snön smält bort p.g.a. klimatförändringar så kan man beskåda det makalöst fina berget, Rainbow Mountain. Bildkälla: Pixabay.

 

Vi ska däremot inte glömma som sagt att klimatförändringarna är och kommer att bli ett stort problem, och det finns även redan flera spektakulära naturområden som är hotade av klimatförändringar, t.ex. Stora Barriärrevet utanför Australiens nordostkust. Så även om man skulle kunna få ett nytt fint naturfenomen genom klimatförändringar så förstörs säkerligen minst ett annat samtidigt.

Publicerat i Klimat, Okategoriserade, Väderhändelser | Kommentera

Månadernas namn

Vi har nu gått in i årets sista månad, december. Nu för tiden är det självklart för det flesta att det är årets tolfte månad, men så har det faktiskt inte alltid varit. Själva namnet antyder detta, vilket vi ska återkomma till senare. Jag tänkte i det här inlägget bjuda på lite bakgrund till varför månaderna heter som de gör och vi börjar från början – januari.

Januari: namnet kommer av latinets ”helgad åt Janus”. Janus var en gudom i romersk mytologi. Utmärkande var att han avbildades med två ansikten, ett som ser tillbaka till det förflutna och ett som blickar in i framtiden, passande för årsskiftet. Januari stadgades som årets första månad i en övergångsperiod till den julianska kalendern (föregångaren till dagens gregorianska kalender).

Februari: namnet kommer av Februus, en etruskisk gudom. Det kan också komma från latinets februum, rening. Ursprungligen var februari årets sista månad, vilket är förklaringen till att skottdagen lades där under skottår. Det bruket fortsatte även sedan februari blev den andra månaden på året.

Mars: ytterligare en gud, den romerske krigsguden med samma namn; Mars. Historiskt årets första månad, då många forntida kalendrar började året med vårdagjämningen, vilken infaller under mars månad.

April: av latinets aperire, att öppna. Troligen ska man tolka det som att jorden öppnar sig när växterna skjuter upp ur marken.

Maj: Ursprunget är mera oklart, men det finns ett antal teorier. Att maja betyder att pynta med gröna kvistar, vilket är passande den här tiden på året. Det kan också finnas en romersk gud bakom: Jupiter Maius. Det finns även en grekisk gudinna med namnet Maia.

Juni: döpt efter den romerska gudinnan Juno.

Juli: Gaius Julius Caesar var romersk militär och statsman. Han spelade en betydande roll vid romerska republikens omvandling till kejsardöme. Hans namn Julius har stått som förlaga till namnet på månaden.

Augusti: Mera Rom; den romerske kejsaren Augustus har lånat sitt namn till månaden.

September-december: Här tog romarnas fantasi tydligen slut och månaderna fick sina latinska namn efter den ordning de kom, 7-10:e månaden under året. Septem = 7, octo = 8, novem = 9 och decem = 10. Logiskt på romartiden, men ganska ologiskt idag egentligen.

Publicerat i Övrigt | Kommentera

Det lackar mot jul

Så har då äntligen första advent anlänt och vi är inne i julmånaden. Det är dags att lägga novembermörkret bakom sig och lysa upp tillvaron med ljusstakar och stjärnor. Visst att dagarna kommer bli ännu lite kortare innan det vänder, men med husen fulla av ljus och doft av saffran så känns det ändå överkomligt. Jag har alltid älskat jul, men i år är det lite extra speciellt då jag har en dotter på två och ett halvt år som för första gången på riktigt kan uppskatta julen och uppladdningen. Vi har längtat hela hösten, men nu känns det på riktigt med julljus och adventskalender. Men fortfarande längtar vi efter den där snön. Visst, det har snöat ett par gånger i Stockholmsområdet, men det har smält bort ganska fort. Samtidigt får man bilder hemifrån Dalarna där snön ligger djup och det ser så där härligt vinterkrispigt ut. Men hur ser då chanserna för en vit jul ut?

Om man tittar på frekvensen för vita jular under åren 1931-1980 så ser man att Norrland, Dalarna, och norra Värmland i de allra flesta fall har kunnat räkna med att vakna upp till en vintervärld på julaftons morgon. Men ju längre söderut man kommer i landet, desto sämre är chanserna för en vit jul. Det ska väl också sägas att om man ser till de senaste årens snötäcke så har vi inte riktigt nått upp i de procentsatser som anges i kartan, och den globala uppvärmningen är säkerligen boven i dramat. Senast södra Sverige upplevde en vit jul var 2012, sedan dess är det mest Norrland, Dalarna, och norra Värmland som haft snö.

Frekvensen av vita jular under åren 1931-1980.

Snödjupet den 3/12 2017. Källa: SMHI

Hur ser det då ut i år? Det känns ju som att det varit ganska kallt hittills. På kartan för snötäcket den 3/12 så ser man att det följer ungefär samma mönster som ovan nämnt. Det ligger snö i Norrland, Dalarna, och Värmland, men också norra Örebro län. Under den kommande veckan gör dock mildluften comeback och det ser ut att bli regn ganska långt upp i Norrland. Men runt andra advent strömmar kalluften åter ner över landet och temperaturen sjunker. Något större snöfallsområde ser jag tyvärr inte fram till Luciadagen, men det är ändå inte omöjligt att det ligger någon cm snö på marken på Sydsvenska höglandet och i Svealand.

Men hoppet om en vit jul lever i alla fall!

Publicerat i Årstider, Klimat, Månadskrönika, Specialprognos | Tagg: , , , , , , | Kommentera

Tvåhundra ord för snö

Det sägs att samerna har bortåt tvåhundra ord för snö. Eller kanske snarare för att beskriva snöns själ. Huruvida antalet verkligen är tvåhundra eller om det bara är en myt låter jag vara osagt. Men visst är det poetiskt på något sätt?

Själva ordet snö heter muohta på lulesamiska. Plockar du fram skidorna eller snowboarden en solig vinterdag hoppas du såklart på jådåt (bra skidföre). Har du riktig tur är det åppås (snö utan spår) och habllek (champagnepuder som dammar rejält bakom dig) men då är det å andra sidan smällkallt också! Får du nöja dig med slievar (vanlig härlig lössnö) är det ju inte så tokigt det heller. Förhoppningsvis har vinden inte hunnit skapat skabrram (vindskravler) och är det risk för rido (snöskred och laviner) bör du tänka dig för några extra gånger innan du kastar dig ut över branten. Konstsnö har samerna däremot inget ord för. De pysslar inte med sånt. Samerna saknar också ord för krig. En vacker tanke.

Det svenska språket har också fler ord för snö än vad du kanske tänkt på. Vi pratar om blötsnö, drivsnö, kornsnö, kramsnö, lössnö, nysnö, pudersnö, skare, snöglopp, snömodd, snöslask, spårsnö och yrsnö för att nämna några. En av mina favoriter på benämningar av snöfall är det meteorologiska begreppet fikasnö.

Låt mig ta ett exempel för att förklara bakgrunden till begreppet fikasnö. Du jobbar som meteorolog och kommer in till jobbet i ottan för dagens skift. Det är mitt i vintern, högtryck och mulet med stratocumulusmoln som täcker en stor del av landet. Ingen snö i sikte dock, varken på observationerna eller i prognosmodellerna. Stabila förhållanden och ingen förändring i vädret tänker du och gör i ordning dagens prognos: fortsatt uppehåll. Framåt förmiddagen har det blivit dags för en efterlängtad fikarast. Medan kaffemaskinen brummar blickar du ut på vinterlandskapet genom fönstret och inser till din fasa: snön vräker ner! Snabbt tillbaka till datorn och uppdatera prognosen.

Men hur kunde det komma sig att det helt plötsligt började snöa? När solen gick upp började den försiktigt värma ovansidan av molntäcket vilket satte igång en vertikalrörelse i molnet och det är just den här vertikala rörelsen som krävs för att trigga snöfallet. Efter någon timme har molnen tömts på snö och solen kikar fram en stund innan molnen kan återbildas till kvällen. Nästa dag upprepar sig scenariot. Förhoppningsvis är meteorologen mer på tårna då.

Ymnigt snöfall i Dundrets naturreservat. Foto: Gunar Streu (@gunarstreuphoto på Instagram)

Publicerat i Väder i kulturen | Tagg: , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Klimatmötet i Bonn: kan Parisavtalet bli verklighet?

Sedan 6:e november har klimatmötet i Bonn hållits, och avslutas imorgon (17:e november). Detta är det andra klimatmötet som hålls efter mötet i Paris. Fokus under detta möte, som anordnas av FN, har varit att följa upp Parisavtalet som skrevs under klimatmötet i Paris i 2015. Bland annat ska en regelbok tas fram på hur Parisavtalet ska följas och man ska även bestämma hur man bedömer att länder håller sig till avtalets mål. Detta ska ligga till grund för nästa års klimatmöte i Polen. Dessutom ska det beslutas hur u-länder ska få klimatfinansiering för att själva kunna genomföra sina klimatplaner samt fortsätta arbetet med hur utsläpp ska minska och finansiering ska ske innan år 2020 då Parisavtalet börjar gälla.

 

Samtidigt under mötet kom en prognos för koldioxidutsläpp under året i världen, och det väntas öka med 2 procent i år jämfört med år 2014. Sedan år 2014 har utsläppen av koldioxid varit stabila och legat på samma nivå, så om detta stämmer skulle det vara ett stort bakslag och ta död på förhoppningen att vi nått en brytpunkt för utsläppen av koldioxid. De preliminära siffrorna säger även att både Europa och USA minskar sina utsläpp i år, men att de stiger i Kina med 3,5 % som är den största syndabocken. Det var även bara för några veckor sedan som det kom uppgifter om att koldioxidhalten steg rekordfort under 2016. Detta kan även förklaras med El Niño som orsakade stora koldioxidutsläpp genom skogsbränder, men i  grund och botten måste de mänskliga utsläppen av växthusgasen minska. Dessutom väntas 2017 bli ett av de varmaste åren som någonsin uppmätts, och det är med ett år utan El Niño.

 

För att Parisavtalet ska uppfyllas måste utsläppskurvan böjas och gå nedåt, helst före år 2020, för att vi ska klara gränsen på 2 grader före år 2050 med en fossilfri världsekonomi (gränsen på 2 grader menas att den globala medeltemperaturen ska inte stiga med mer än 2 grader jämfört med förindustriell tid). För att detta ska lyckas måste politiken ändras radikalt, vilket inte alltid är så lätt. Men i och med att alla länder skrivit på Parisavtalet förutom USA (Syrien var det sista landet förutom USA att nyligen skriva på) så verkar detta gå i rätt riktning, och framtiden är kanske inte helt dystopisk. Det finns även ljusglimtar om man tittar bakåt i tiden. En av de största bedrifterna var Montrealprotokollet. Utsläppen av freoner från bl.a. kylskåp var stort under 1980-talet, vilket gav stora ozonhål, men genom snabba beslut kunde detta protokoll skrivas som innebar att utsläpp av freoner minskade. Ännu idag beskrivs detta avtal som en av de mest framgångsrika som skrivits.

Publicerat i Klimat, Väderhändelser | Kommentera

Hur kan det komma mycket snö på en gång?

För ungefär ett år sedan var det en mycket speciell dag i Stockholmsområdet. Någonting var inte sig likt, plötsligt hade det fullständigt dumpat snö. Med nästan en halvmeter snö räckte det inte med vinterskor när jag skulle ta mig till jobbet tidigt på morgonen, det hade passat bättre med snöskor. Det var helt tyst förutom knarrandet av snön under fötterna och det där ljudet som blir när man gör en pudersväng på snowboard, fast nu var det fötterna som förflyttade snön istället. Minnena kommer tillbaka så här ett år efter och det får mig att bli väldigt sugen på en ordentlig vinter med mycket snö. Snön får gärna komma ordentligt när den väl kommer också.

För att det ska bli stora snömängder på kort tid så krävs speciella meteorologiska förutsättningar. En grundförutsättning är givetvis att det måste vara tillräckligt kallt, annars blir det ju regn istället. En annan förutsättning är att det måste finnas tillräckligt med vattenånga. Utan vattenånga blir det varken moln eller nederbörd. Ju kallare det är desto mindre vattenånga finns också att tillgå. Så vi behöver tillräckligt kallt luft men inte för kall för då har vi för lite vattenånga. I kontinentala klimat finns mindre vattenånga än i maritima klimat. Det är just därför som t.ex. Norge kan få extremt mycket snö på kort tid jämfört med Sibirien som sällan får stora mängder.

Det räcker inte bara med vattenånga och minusgrader för att få mycket snö, vi behöver också en kraftig vertikal rörelse på luften. Luften måste också fortsätta högt upp och inte bromsas in på vägen upp. Om det är mycket luft i atmosfären blir det tungt och luften som har börjat röra sig uppåt har svårt att få fart. Ungefär som en bil inte kan köra snabbt när det är mycket trafik. Om det däremot är mindre överliggande luft kan luften under lättare få fart uppåt. Det finns ett mått på hur mycket överliggande luft det finns och det kallas för lufttryck. Vid lågtryck kan luften lättare få fart uppåt än om det är högtryck.

Det är inte bara lufttrycket som avgör om luften kan få fart uppåt. Temperaturen bör också sjunka med höjden, annars riskerar luften att bromsas upp.

Vi har nu minusgrader, mycket vattenånga och en förutsättning för vertikala rörelser av luften. Nu behövs en viktig sak till och det är ”en liten knuff”. Luften som ska röra sig uppåt behöver en ”knuff” för att det ska fortsätta uppåt. ”Knuffen” kan vara att det är varmt vid marken och kallare högre upp, som vid fronter eller att luft rör sig in mot ett berg och tvingas uppåt. Det är ju just i bergsområden som man får stora snömängder och här är förklaringen. När luften ”krockar” med berget rör den sig uppåt och den kan också röra sig mycket snabbt uppåt, speciellt om det blåser mycket.

Det behövs alltså mycket vattenånga i kombination med berg och dessutom måste det förstås vara tillräckligt kallt. Det är inte förvånande att Japan, USA:s västkust och Norge alla är ställen där det kan komma stora snömängder. Säsongen 1998-1999 kom det t.ex. totalt närmare 30 meter snö i Mt baker som ligger i det nordvästra hörnet av USA.

Så mycket snö faller det tyvärr inte i Sverige men vi får hoppas att det blir en kall vinter med mycket snö och det får gärna komma mycket på en gång. Det är i alla fall vad jag tycker.

 

Här är en bild från 2008 när jag var i Mammoth, Kalifornien. Till och med pistmaskinen var helt insnöad.

 

Publicerat i Extremväder, Väderhändelser, Väderskola | Kommentera

Säsongsstart för halka

Vi är nu inne i den period på året då säsongens första vinterhalka dyker upp på vägarna. För en del har detta redan inträffat och för andra sker det under de närmaste veckorna. Förhoppningsvis hinner alla bilägare få på sina vinterdäck innan den första halkan slår till. Halka kan komma plötsligt, så det är viktigt att vara ute i god tid med däckbytet. När halkan slår till i stor omfattning blir det ofta långa köer på däckverkstäderna. Om ungefär en vecka är det ett år sedan stora mängder snö föll över södra Sverige och mer eller mindre lamslog trafiken, särskilt i Stockholmsområdet. Det var nog många som hade chansat och inte bytt till vinterdäcken än, vilket gjorde trafiksituationen extra svår. Nu i år ser prognosen inte ut att bjuda på några större snöfall den närmaste veckan, åtminstone inte i södra Sverige, men tidvis kan det vara ganska kallt nattetid, så det är dags att börja fundera på det där däckbytet om man nu inte redan fått det ur världen. Snöfall kräver ju ganska få cm för att det ska bli halt, men det är ofta en uppenbar halkrisk om man ser snö på vägen. Svårare kan det vara att uppfatta att det är halkigt när det rör sig om de andra två typerna av halka som vi meteorologer jobbar med, nämligen frosthalka och ishalka. De kan också uppträda fläckvis, så att en sträcka har bra väglag innebär inte att alla närliggande sträckor har det. Mer om det nedan.

Frosthalka

Frost består av iskristaller och kan bildas i gräset, på bilrutor och även på vägen. Frost bildas då vattenånga övergår direkt till iskristaller. För att det ska bildas krävs alltså vattenånga, ju fuktigare luften är desto mer vattenånga innehåller den. Sedan måste det också finnas ytor med en temperatur på under noll grader. Om det är varmare än noll grader blir det kondens (dagg) istället, som består av vattendroppar.

Om man har klart väder på natten får man utstrålning vilket gör att att temperaturen närmast marken sjunker. Om temperaturen sjunker under noll grader samtidigt som man har fuktig luft kan frost bildas. Så i många fall har man frost i samband med klart väder, men det kan också bildas i andra vädersituationer.

Under hösten är vägkropparna uppvärmda sedan sommaren och då blir det i många fall ingen frosthalka trots någon minusgrad i luften, samtidigt som det kan vara frost i gräset och på bilrutor. Denna effekt försvagas allt mer under hösten då vägkroppen kyls av efterhand. Fram emot slutet av vintern och i början av våren är effekten ofta den omvända, vägkroppen är avkyld sedan vintern och det kan då vara kallare i vägen än i luften. Då kan det bli halka trots att det är någon plusgrad i luften.

Något att tänka på när det gäller frost är också att det är vägytans temperatur och luftfuktigheten som är det viktiga. Många bilar kan visa temperatur, men det är då oftast lufttemperaturen en bit ovanför marken som visas. Det kan i extrema fall skilja flera grader mellan den temperatur som visas i bilen och den verkliga vägyttemperaturen, så även om displayen visar flera plusgrader kan det vara halt!

Vissa sträckor är mer utsatta än andra för frosthalka. Ett typiskt exempel är broar under hösten och tidiga vintern, här finns ju inte någon värmetillförsel underifrån av en varm vägkropp. Tvärt om kan det vara så att utstrålningen av värme under den mörka delen av dygnet kan ske även nedåt vilket kan ge ett snabbare temperaturfall. Andra sträckor som kan få lite mer frost är de som finns nära sjöar och vattendrag. Då sker ofta en extra tillförsel av fukt till luften som sedan kan blåsa in över vägen och ge mer frost. Denna effekt gäller såklart främst innan isläggning sker.

Ishalka

Ishalka uppstår när vatten på vägytan fryser till is i ett lager eller fläckvis. Det kan gå till på flera olika sätt:

Händelseförlopp 1:

  1. Det finns vatten på vägen på grund av regn, snö som har smält eller någon annan orsak.
  2. Vägytetemperaturen sjunker under 0 grader och vattnet fryser då till is.
  3. Halka!

Yttemperaturen sjunker då utstrålningen av värme överstiger instrålningen. Alla objekt, även vägar, strålar ut värme i proportion till objektets temperatur. Instrålningen kan vara direkt solstrålning eller strålning från luft eller moln. På natten när det är mörkt är det ingen solstrålning men om det finns låga och tjocka moln kan de stråla ut så mycket värme till vägen att det bara blir ett litet underskott och vägtemperaturen sjunker då bara sakta. Om det klarnar upp kan temperaturen istället börja sjunka snabbt. Temperatur i luften nära 0, våt vägbana och uppklarning i molntäcket är en kombination som ofta leder till halka.

Händelseförlopp 2:

  1. Vägytetemperaturen är redan under 0 grader.
  2. Nederbörd i form av regn eller blötsnö faller på den kalla vägytan och fryser då till is.
  3. Halka!

Vintertid kommer det ibland in lite varmare luft som gör att nederbörden faller i form av regn. Men närmast marken och i ytan kan temperaturhöjningen ta längre tid, så det kan fortfarande vara minusgrader i ytan när regnet kommer in.

Händelseförlopp 3:

  1. Vägytetemperaturen är nära 0 grader (kan vara både över och under 0).
  2. Underkylt regn faller på ytan och fryser till is vid kontakt med ytan.
  3. Halka!

Den lurigaste ishalkan är den som är på grund av underkylt regn. Underkylt regn uppstår när regn faller igenom ett luftlager där temperaturen är under 0 grader och dropparna kyls till minusgrader men inte hinner omvandlas till is. Hinner regnet frysa innan det når marken bildas istället iskorn eller kornsnö. När underkylt regn slår i marken fryser det omedelbart till is och det kan snabbt bli svår halka, även om yttemperaturen är någon plusgrad. Underkylt regn är dessutom svårt att prognosticera och det kan därför ställa till med stora och oväntade problem för vägtrafikanter.

Delar av denna text är tidigare publicerad på bloggen.

Publicerat i Årstider | Kommentera

Oväntade följder p.g.a. klimatförändringarna

Atmosfären delas in i olika skikt, från troposfären i botten till termosfären i toppen. Bildkälla: NOAA

 

 

Vi lever i en tid då klimatet förändras. Det är inte så konstigt, klimatet har alltid förändrats under planetens livstid, men skillnaden nu är att klimatet ändras även p.g.a. människans hjälp. Klimatmodeller pekar på en global medeltemperatur som stiger, vilket får konsekvenser på vädret genom t.ex. kraftigare stormar och värmeböljor. Men det finns även vissa effekter från klimatförändringarna som man kanske inte tänkt på.

 

I serietidningen Asterix och Obelix så är gallernas största fruktan att himlen ska falla ned på dem. I framtiden kan detta bli verklighet, på sätt och vis. Först och främst, atmosfären delas in i olika skikt. Dessa skikt ändras lite i vertikal sträckning beroende var på planeten man befinner sig, men på våra breddgrader är det lägsta skiktet från marknivå till ca 10 km höjd, troposfären, följt av stratosfären (ca 10-50 km), mesosfären (ca 50-80 km) och termosfären (ca 80 km och sedan flera hundra kilometer ut från planeten). Forskare har nu insett att klimatförändringar och den globala uppvärmningen kan ge oväntade följder på atmosfären. Modellerna pekar på att troposfären kan bli varmare i framtiden, medan stratosfären och termosfären blir svalare. Om det blir kallare i de högre skikten i atmosfären ökar densiteten där och luften tar därmed mer plats. Resultatet blir att stratosfären och mesosfären (eller då himlen, som gallerna trodde att det var) sjunker och hamnar lite lägre ned i atmosfären.

 

En annan del som skulle kunna inträffa p.g.a. klimatförändringarna är att vår planet skulle kunna snurra långsammare i framtiden. Isen på jorden smälter alltmer då temperaturen stiger, något som kunnat mätas och observeras på Arktis som krympt mycket de senaste decennierna. All is på jordklotet ligger nära polerna, och därmed nära jordens rotationsaxel. När isen smälter flyttas massan längre ut. Precis som en konståkare som håller ut sina armar så kommer jorden då att snurra långsammare. Detta kommer däremot inte vara märkbart för hos människor (ber om ursäkt till er som trodde vi skulle kunna få sova lite längre). Det kommer enbart att handla om någon tusendels sekund som förändras per dygn.

Publicerat i Klimat, Okategoriserade, Väderhändelser | Kommentera

Vem döper vindarna?

Sedan jag började jobba som meteorolog 2013 har nio stormar passerat landet. Först ut var Simone i slutet av oktober 2013 följt av Hilde i november och Sven och Ivar i december samma år. Ingen storm passerade 2014 men 2015 rivstartade med stormen Svea redan den 2:a januari följt av Egon en dryg vecka senare. Senare på året kom även Gorm i november och både Helga och Staffan i december. 2016 blev precis som 2014 utan stormar och så här långt in på 2017 är det inte heller något lågtryck som gett tillräckligt blåsigt väder för att regelrätt kunna klassas som en storm.

Simone, Hilde, Sven, Ivar, Svea, Egon, Gorm, Helga och Staffan alltså. I mitt senaste blogginlägg förklarade jag den sofistikerade processen som används för att namnge orkanerna på Atlanten, men hur funkar det egentligen för våra svenska stormar? Här hemma har vi inte samma tradition att ge namn åt oväder så som man har utomlands, men under de senaste åren har det ändå gjorts ett försök att etablera någon slags standard för namngivning.

Förr gavs stormarna ofta namn som novemberstormen 1872, julstormen 1902 eller kanske ”den onda tisdagen”. Första gången mig veterligen som ett personnamn användes för att beteckna ett stormlågtryck var Emmastormen aka Ölandsstormen som drog fram 23 juli 1985. Den som har stenkoll på namnsdagsalmanackan hajar nog till här, 23 juli är nämligen Emmas namnsdag.

Men det var inte förrän just stormen Simone (för fyra år sedan alltså) som SMHI för första gången officiellt använde principen att dagens namnsdagsbarn skulle få ge namn åt stormen. Samma år hoppade även den danska vädertjänsten DMI på tåget med att namnge stormar medan det på exempelvis det norska meteorologiska institutet funnits rutiner för detta länge. Och det är just här problemet ligger.

De gånger som en storm passerar över Sverige har den de allra flesta gånger bildats över Atlanten och svept in över antingen Storbritannien, Norge eller Danmark först. När stormen når Sverige har den redan ett namn och för att undgå förvirring gör vi bäst i att inte döpa om stormen (oavsett vem som har namnsdag den dagen). Ett exempel på detta är stormen Gudrun som den norska vädertjänsten gav namn åt. Men i de speciella fall där ett namnlöst lågtryck fördjupas över Sverige och når stormstyrka får SMHI rycka in och se till att stormen får ett namn. Man utgår alltså från vem som har namnsdag och försöker dessutom få till att det varannan gång är ett kvinnonamn och varannan gång ett mansnamn.

Så samtidigt som jag enkelt kan säga vad den sjätte tropiska orkanen som bildas på Atlanten år 2022 kommer att heta (svar: Fiona) så har jag ingen aning om namnet på nästa storm som kommer att drabba oss i Sverige. Den som hänger med i väderprognoserna och nyhetsrapporteringen får se helt enkelt!

Publicerat i Extremväder, Meteorologi och meteorologens arbete | Tagg: , , , , | Kommentera

Hösten – stormarnas tid

Ett väderfenomen som hör ihop med hösten är stormar. Under hösten drar kallare luft ner norrifrån, samtidigt som vi har varm luft söder om oss, och haven är varma efter den, förhoppningsvis, varma sommaren. Våra vädersystem kommer oftast västerifrån, och lågtrycken som då bildas av de stora temperaturkontrasterna mellan norr och söder får extra energi då vattenånga avdunstar från den varma vattenytan. Då finns chansen till riktigt djupa lågtryck, och därmed kraftiga vindar. För att ett lågtryck ska klassas som storm krävs det att medelvinden som lägst uppgår till 24,5 m/s under en tiominutersperiod. Stormar är vanligast hos oss mellan september och januari. Noterbart är att de två kraftigaste stormarna som vi haft under senare år, Gudrun och Per, båda inträffade under januari.

Varma och kalla luftmassor över Europa

Varm luft i söder och kall i norr. På Atlanten har ett djupt lågtryck bildats i gränsen mellan luftmassorna. Ett typiskt scenario under hösten.

Jag har kort sammanfattat några av de senaste årens stormar nedan.

Urd – december 2016

Under julhelgen förra året rörde sig ett lågtryck söder om Island österut över Norska havet. Under annandagen bildades ett dellågtryck ungefär i höjd med Trondheim och det rörde sig sedan åt sydost över Sverige. I samband med detta uppmättes stormvindar på Väderöarna (27,2 m/s), samt Måseskär och Nidingen (båda 24,5 m/s, alltså precis på gränsen för stormstyrka).

Gorm – november 2015

Ett relativt flackt lågtryck över Nordsjön fördjupades snabbt under eftermiddagen den 29:e november 2015, och när det runt midnatt drog in över Götaland hade det utvecklats till ett riktigt stormlågtryck. Totalt uppmätte sju stationer stormstyrka i medelvind, och värst av dessa var Hanö med 29,6 m/s. Anmärkningsvärt är att Helsingborg uppmätte 36,4 m/s, vilket var kraftigare än när stormen Gudrun passerade 2005. Kraftigast byvindar uppmättes dock på Hallands Väderö där det blåste 39,4 m/s.

Per – januari 2007

Ett lågtryck drog in från Atlanten och fördjupades allt mer då det närmade sig Skandinavien. På morgonen den 14:e januari drog det in över Sverige och då uppmättes 30 m/s i medelvind och 38 m/s i byvind på Väderöarna i Bohusläns skärgård. I takt med att lågtrycket rörde sig österut tilltog också vinden över inlandet och då uppmättes 29 m/s i vindbyarna i både Tomtabacken och Växjö. Ungefär samtidigt uppmättes de allra kraftigaste vindarna under Pers passage då Hanö hade 40 m/s. Ser man till mängden fälld skog var Per den fjärde värsta stormen sedan 30-talet.

Gudrun – januari 2005

Vi sparar det bästa till sist. Stormen Gudrun var en riktig baddare. Sett till förödelsen den skapade, trädfällning och utslagen el och tele bland annat, är Gudrun den värsta storm som vi känner till i Sverige. Lågtrycket fördjupades mycket snabbt och drog in över Sverige under söndagen den 8:e januari. Då både el- och telenätet till stora delar slogs ut saknar vi mycket observationsdata från stormens passage, men de högst uppmätta vindarna uppgick i 33 m/s i medelvind och 42 m/s i byvind, båda i Hanö. Anmärkningsvärt är att både Växjö och Ljungby rapporterade vindbyar på orkanstyrka, alltså 33 m/s, vilket är mycket ovanligt i inlandet.

Publicerat i Årstider, Extremväder, Meteorologi och meteorologens arbete, Väderhändelser | Tagg: , , , , , , , | Kommentera