Den meteorologiska våren klättrar upp över landet!

Den meteorologiska våren definieras som sju dygn i sträck med en dygnsmedeltemperatur över nollgrader. Dygnsmedeltemperaturen mäts från klockan 19 till klockan 19. Första datumet som vårtemperaturer börjar räknas är 15 februari och sedan behövs vårtemperaturer sju dygn i rad för få meteorologisk vår. Under våren och senvintern är det vanligt att vi får vårtemperturerna som infinner sig ett par dagar men att vinterväder sedan kommer tillbaka. Det är ju precis vad som hände i östra Götaland och Svealand i år.

Vårens ankomst datum hittills under 2019. Källa: SMHI.

I slutet på februari, närmare bestämt 15 februari, kom våren till västra Götaland efter att mild luft legat över landet en längre period. Även östra Götaland och Svealand var nära på att få vår i februari men efter nordliga vindar och lägre temperaturer under det sjätte och sjunde dygnet höll sig vintern kvar. I Hoburg på Gotland missade gick man miste om den meteorlogiska våren den sista timmen när temperaturen sjönk nästan en hel grad mellan kl. 18 och kl. 19. Nu, nästan en månad senare har våren åter börjat leta sig upp över landet som man ser i bilden ovan. Generellt sett har våren kommit tidigare i år i relation till den genomsnittliga vår ankomsten. På vissa platser 2-3 veckor tidigare än normalt på andra platser endast någon enstaka dag.

Den närmaste tiden finns det möjlighet för våren att nå ytterligare norrut när solen blir starkare samtidigt som det väntas mer högtrycksbetonat väder över centrala och västra Europa. Högtryck söder om oss kan vanligtvis trycka upp mildare luft över framförallt södra Skandinavien. I norra Skandinavien är det däremot inte omöjligt att det blir mer ostadigt väder med en hel del snö och regn.

Våren väntas som sagt klättra vidare norrut under veckan när mild luft rör sig upp över landet. Periodvis under början och mitten på nästa veckan kan däremot lite kallare luft dra ner över landet igen med nordliga vindar, vilket gör det osäkert hur långt våren kommer nå. Troligtvis kommer ifall våren nå upp över delar Gästrikland och Dalarna och svaret har vi om en vecka!

Publicerat i Aktuellt väder, Årstider | Kommentera

Mina topp 10 väderfenomen

Efter fem och ett halvt år och mer än femtio blogginlägg har det till slut blivit dags för mig att skriva mitt sista bidrag till Väderguiden. Jag har nu mina sista arbetsdagar här på Foreca innan jag nästa vecka påbörjar doktorandstudier i Uppsala. Och vad passar bättre att avsluta med än en gammal hederlig topplista! Här kommer mina topp 10 väderfenomen, håll till godo!



10 Punch hole clouds

Foto: Anne Thörnqvist @annethornqvist

Det här molnet, eller snarare avsaknaden av moln, är ett riktigt häftigt fenomen som är ganska sällsynt och med sin speciella form är det inte konstigt att det spär på ryktena om UFO:n. Jag har själv bara haft lyckan att se fenomenet någon enstaka gång. Hålet kan dyka upp i ett täcke av altocumulusmoln (böljemoln) där vattendropparna är underkylda, vilket betyder att de har en temperatur under nollan. Dropparna har dock inte lyckats frysa till is eftersom det saknas nukleationskärnor (t.ex. damm) som det kan bildas iskristaller kring. När det väl bildas några iskristaller sker en explosionsartad kedjereaktion: vattendropparna runt iskristallerna avdunstar till vattenånga och hålet i molnet bildas. Förutom benämningen punch hole cloud går det också bra att säga fallstreak hole, sky punch eller det mer meteorologiskt högtravande altocumulus cavum. Kärt barn har många namn.



9 Snökanoner

Foto: Meteosat/EUMETSAT

Du kanske har hört talas om snökanoner? Och nu talar vi inte om maskinerna som bidrar med snö till skidbackarna utan om de meteorologiska snökanonerna. När förutsättningarna är de rätta (riktigt kallt väder och konstant vindriktning) kan det bildas långsmala stråk med snöbyar över öppet hav eller över stora sjöar innan isen har lagt sig. Snökanonerna prickskjuter mot vissa platser där det kan falla stora snömängder samtidigt som det inte kommer en flinga någon mil bort. Och det fortsätter att snöa till dess att vindarna vridit vilket kan dröja ett par dagar. 1998 drabbades Gävle av ”århundradets värsta snöoväder”. Från den 4:e till den 7:e december steg snödjupet från 1 till 131 cm. Själv minns jag speciellt snökanonerna som drog in över Skelleftebukten 11:e till 12:e januari 2014 då det föll upp mot en meter nysnö. Förutom Gävle och Skelleftebukten är det framförallt norra Upplandskusten, Roslagskusten, Östgötakusten, Gotland och områdena sydväst om Vänern och Vättern som ligger i riskzonen för att drabbas av snökanonseffekten.

Här kan du läsa mer om snökanoner


8 Pärlemormoln

Foto: Satu Juvonen @satujuvonen

Det är något speciellt med de skimrande pärlemormolnen. Inte bara för att de är fantastiskt vackra såklart utan även på grund det faktum att de bildas högt upp i atmosfären (den del som kallas stratosfären) där det är så torrt att moln sällan bildas. Eftersom molnen ligger så högt upp betyder det också att de nås av solens strålar även efter att solen gått ner under horisonten vid marknivå, vilket gör att de kan få ett vackert magiskt skimmer både före gryningen och efter skymningen. Bäst chanser att få se pärlemormolnen har du om du befinner dig i polarregionerna under riktigt klara och kalla vinterdagar.

Här kan du läsa mer om pärlemormolnen



7 Kelvin-Helmholtzmoln

Foto: Amy Spencer @amyspencerphotography

Tänk dig moln som ser ut som stora surfvågor där topparna bryter (eller kika på bilden här intill om det är svårt att föreställa sig!) så har du utseendet för Kelvin-Helmholtzmolnen – en annan raritet i molnatlasen. Precis som det kan bildas vågor på vattnet kan det dyka upp vågor även i lufthavet. Kelvin-Helmholtzmolnen (eller fluctus som de också kallas) kan bildas när det blåser mer i ett lager med varm luft som ligger ovanpå kall luft. Skillnaden mellan vindarna orsakar en vågrörelse i gränsen mellan luftlagren och om det är tillräckligt fuktigt för att moln ska bildas precis där så blir vågen också synlig. Häftigt va?!

Här kan du läsa mer om Kelvin-Helmholtzmoln



6 Halofenomen

Foto: Magnus Edbäck @magnusedback

Om jag säger solhundar, circumzenitalbåge, solpelare, paradbåge och parheliska cirkeln – vad säger du då? Halofenomen såklart! När det är klart väder på vintern och luften är fylld av iskristaller kan spännande optiska brytningsfenomen uppstå när solljuset lyser genom kristallerna som fungerar som prismor. Ju fler olika former det är på iskristallerna desto bättre chanser att få se många av de olika fenomenen. I två stora regnbågsfärgade cirklar runt solen bildas en inre 22° halo och en yttre 46° halo. På den inre halon kan man på samma höjd som solen se två starkare ljuspunkter, solhundarna, som ligger på den parheliska cirkeln och i överkanten på halon finns både den övre tangenbågen och paradbågen. På den yttre halon finns högst upp en circumzenitalbåge som ser ut som en uppochnervänd regnbåge. Det är sällan man ser halofenomenen så tydligt som i den här bilden från Borlänge i december 2018 och vid det tillfället var det troligtvis så att snökanoner (maskinerna i skidbackarna alltså) gett fenomenet en extra skjuts genom att peppra luften helt full med iskristaller. PS! Även på våren, sommaren och hösten kan halofenomen dyka upp, oftast när slöjmoln (som består av iskristaller) täcker himlen.


5 Regnbågen

Foto: Ellen Marie Martinsen @ellen_marie_martinsen

Tro det eller ej, men regnbågen är faktiskt ett ovanligare fenomen än halon. Som du redan vet så uppträder regnbågen oftast på himlavalvet när det precis varit en kraftig regnskur men solen kikar fram igen. Det finns massor av vattendroppar kvar i luften och regnbågen bildas när solljuset bryts i vattendropparna. Solstrålen bryts upp i alla regnbågens färger när den träder in i regndroppen, reflekteras sedan i droppens baksida och bryts sedan igen när den lämnar droppen. Alla dropparna samverkar sedan till att spänna upp regnbågen med rött ytterst och violett innerst. Reflekteras solstrålen två gånger i dropparna bildas även en svagare yttre regnbåge vars färger har omvänd ordning.

Här kan du läsa mer om regnbågen


4 Mammatusmoln

Foto: @ibabs4

Det här måste nog ändå vara mitt favoritmoln! Eller om man ska vara helt strikt: min favorit bland komplementmolnen. Mammatus är nämligen en extra molnformation som kan dyka upp som ett tillbehör på vissa andra molntyper. De gånger jag har sett mammatusmoln har det varit i samband med riktigt kraftiga åskmoln. När åskan och skyfallet precis passerat och solen träder fram och lyser upp molnets undersida kan man om man har tur få se tydliga ”bulor” som hänger ner under molnet. Mammatus (från latinets mamma vilket betyder bröst) är just dessa bulor. Inne i molnet är det väldigt turbulent med luft som far både upp och ner och åt olika håll. På de platser där kallare luft sjunker ner bildas de nedhängande bulorna och där varm luft stiger upp blir det istället inbuktningar i molnet. Riktigt läckert är det!



3 Tornado

Foto: Greg Johnson @tornadogreg

På frågan vilka väderfenomen som ger mest domedagskänsla skulle jag nog placera tornadon som en av toppkandidaterna. I Sverige får vi (som tur är!) nöja oss med tornadons mindre släkting tromben. Tromben är en 10-100 meter bred luftvirvel som sträcker sig ner från ett åskmoln. Ett tiotal tromber bildas troligtvis i Sverige varje år, de flesta längs kusterna i södra Sverige, men eftersom det handlar om väldigt lokala fenomen kan det vara svårt att upptäcka alla. Tornados passerar däremot aldrig obemärkta. I USA, tornadons hemvist, bildas de vanligtvis över Texas, Oklahoma, Kansas och Nebraska a.k.a. The Tornado Alley. Där stöter varm fuktig luft från Mexikanska golfen på varm torr luft från präriemarkerna och kall torr luft som dragit ner från Kanada, en mix som är optimal för att skapa mycket kraftfulla åskoväder och även tornados. En tornado kan bli upp till ett par kilometer bred och kan nå extrema vindhastigheter. Cirka 1000 tornados bildas årligen i USA och de flesta uppträder under försommaren.

Här kan du läsa mer om tromber och tornados



2 Åska

Foto: Anders Green @agreez

Det är en vacker sommarmorgon. Himlen är klarblå och under den tidiga förmiddagen börjar det dyka upp några gulliga vita små stackmoln. Sedan går allt snabbt. Stackmolnen växer sig stora och under eftermiddagen ser det allt mer hotfullt ut på himlen och luften känns tung. Oj då, tänker du. Nu blir det åka av! Åska bildas i kraftiga bymoln, så kallade cumulonimbusmoln, där det skett en separation av elektriska laddningar så molntoppen blir positivt laddad och den nedre delen av molnet blir negativt laddad. När det blir tillräckligt stor spänningsskillnad mellan molnet och marken sker en urladdning i form av en blixt, men blixtar kan också dyka upp mellan moln eller uppåt på jonosfären (så kallade sprites). Där blixten far fram sker en snabb uppvärmning av luften (till cirka 30 000 °C) och uppvärmningen skapar tryckförändringar som vi i sin tur uppfattar som ljud – själva åskknallen. För att få reda på ungefär hur långt bort blixtnedslaget skedde är det bara att räkna sekunderna mellan blixten och åskans dån och sedan dela med tre. Tre sekunder mellan ljusblixten och smällen betyder att nedslaget var ungefär en kilometer bort. När det är riktigt åskoväder tycker jag att det allra bästa är att sitta i trygghet inomhus och spana ut genom ett fönster och njuta av skådespelet! Och som fun fact att berätta för de som sitter bredvid: visste du att energin i en kraftig blixturladdning skulle räcka till att hålla en gammaldags 40 W glödlampa lysande dygnet runt i nästan två och ett halvt år! Inte illa för en urladdning som varar mindre än en sekund!

Här kan du läsa mer om åska


1 Snöstjärnor

Foto: @physis14

Du har säkert hört uttrycket att varje snöflinga är unik och det stämmer faktiskt! När de små snöstjärnorna (som oftast är sexkantiga till formen) svävar runt i luften kolliderar de med varandra och bildar större sammansatta snöflingor som består av kanske 100 snöstjärnor. Men faktum är att även de små snöstjärnorna inte är helt identiska, i alla fall inte om man går ner på molekylnivå. Snöstjärnorna består i runda slängar av en miljard miljarder vattenmolekyler och eftersom det finns olika isotoper av väte och syre så kan vattenmolekylerna se lite olika ut. När det är väldigt lätt snöfall under vintern kan man försöka fånga upp några snöflingor på jackan och har man tur kan man få se enskilda snöstjärnor som inte är sammansatta till flingor. Det är väldigt häftigt hur dessa små intrikata och symmetriska former har kunnat skapas och jag kan stå länge och bara fascineras av naturens lilla underverk!

Här kan du läsa mer om snöstjärnor


Bubblare: Norrsken

Foto: Ville Paakkonen

Jag är ju bara tvungen att slänga in en rad om norrsken också även om det inte riktigt kvalar in som ett meteorologiskt fenomen. Norrsken uppstår när elektroner från rymden i hög hastighet kraschar in i de atomer och molekyler som finns i luften. Dessa atomer och molekyler blir då exciterade vilket innebär att de går in i ett mer energirikt tillstånd. När de sedan återgår till normaltillståndet frigörs energi i form av ljus som sänds ut. Är det syre som har blivit exciterat skickas gulgrönt eller rött ljus ut och är det kväve som har exciterats skickas violett eller blått ljus ut. Men när ljusgardinerna dansar över den mörka natthimlen kan man för en stund släppa den fysikaliska bakgrunden, storögt vända blicken uppåt och bara förstummas av den magiska föreställningen.

Här kan du läsa mer om norrsken


Alla bilder från instagram publicerade med tillstånd.

Publicerat i Meteorologi och meteorologens arbete | Tagg: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Snöläget

Senaste dygnet har det blivit påfyllning av snötäcket i norra Sverige, men i söder har det svängt lite mer och stora delar av Götaland har nu blivit av med all snö. Jämfört med samma datum förra året så är det betydligt mindre snötäcke. Vintern kom ju igång sent som ni kanske minns från i fjol, och snön låg in i april på de flesta håll. Förra året hade hela landet snötäcke detta datum och en stor del av Norrland hade ett snödjup över 100 cm. De enda delarna av landet som har mer snö nu i år är Lapplandsfjällen. Katterjåkk till exempel, har nu 169 cm snö jämfört med 85 cm samma dag förra året.

Snö-utsikter: under helgen kan det komma några enstaka cm snö i söder, men det är i norr som de stora mängderna väntas. Det är samma snöfallsområde som idag berört Norrland som väntas ligga kvar, men med tyngdpunkt över de norra delarna, som väntas ge upp till 2 dm ytterligare i delar av Norrbottens län under helgen.

Publicerat i Aktuellt väder | Tagg: | Kommentera

Bergenskolan – startskottet för den moderna meteorologin – fyller 100 år

Analys av fronternas läge 21 februari 2019. Satellitbild från EUMETSAT

För ganska precis hundra år sedan, under sommaren 1918 och samtidigt som första världskriget pågick för fullt i Europa, grundades en ny väderlekstjänst i norska Bergen. Denna prognosverksamhet kom att bli stilbildande och man gjorde stora framsteg för att utveckla den moderna meteorologin. Den modell som arbetades fram har kommit att kallas Bergenskolan.

Anledningen till att vädertjänsten i Bergen startades var att man ville förbättra väderprognoserna till jordbrukare i Norge. Arbetet leddes av Vilhelm Bjerknes och till sin hjälp hade han bland annat svenskarna Tor Bergeron (meteorolog, utlånad från Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Anstalt (sedermera SMHI)) och Carl-Gustaf Rossby (student). De första åren på den nystartade vädertjänsten präglades av en pionjäranda och det blev många sena kvällar där man ivrigt diskuterade analyser av väderkartor och försökte förstå hur och varför vädersystemen betedde sig som de gjorde. Arbetet ledde fram till en konceptuell modell – cyklonmodellen – för att förklara ett lågtrycks liv på våra breddgrader: hur det bildas, vandrar över hav och land och slutligen dör. Hade man lyckats göra en tillräckligt bra analys av utgångsläget kunde man med denna modell göra ganska träffsäkra prognoser som sträckte sig några dygn framåt i tiden.

Som du redan vet värmer solens strålar upp områdena nära ekvatorn mer än polartrakterna. Temperaturerna är dock inte helt perfekt fördelade – ibland får vi i Skandinavien upp het luft från Sydeuropa och ibland drar den kalla polarluften ner med isande nordvindar. De områden där det är en skarp gräns mellan den varma och den kalla luften är spännande att studera eftersom det händer extra mycket i vädret där. Med den ständigt pågående rapporteringen från första världskriget i bakgrunden var det kanske inte så konstigt att Bergenmeteorologerna döpte dessa gränszoner till fronter. Där den varmare luften ryckte fram sa man att varmfronten fanns och där den kallare luften gjorde landvinningar befann sig kallfronten.

I den konceptuella modellen som togs fram av de norska och svenska meteorologerna startar processen med en stationär front, en gräns mellan varmare och kallare luft som inte rör sig åt något håll. På den stationära fronten uppstår av någon anledning en liten störning och ett lågtryck börjar bildas. Corioliskraften får luften att börja rotera moturs (på norra halvklotet) runt lågtrycket och ju mer lufttrycket faller desto blåsigare blir det. När det börjar blåsa sätts också luftmassorna i rörelse: på ena sidan av lågtrycket avancerar den varma luften medan den kalla luften drar ner på den andra sidan. Vi har nu ett fullt utvecklat lågtryck med varmfront och kallfront.

Har lågtrycket bildats ute på Atlanten, där det i regel råder västliga vindar, börjar lågtrycket att röra sig mot Skandinavien samtidigt som fronterna fortsätter att rotera kring lågtryckets centrum. Kallfronten rör sig något snabbare än varmfronten vilket gör att den delvis hinner ikapp, en process som kallas för att varmfronten blir ockluderad. Ocklusionsfronten kan bete sig mest som en varmfront eller så kan den ha egenskaper som gör att den mest påminner om en kallfront. Ju äldre lågtrycket blir (vi pratar dagar eller en vecka) desto mer ockluderat blir det och desto mer kraft tappar det. Lågtrycket blir till slut en blek skugga av sitt forna jag, helt dränerat på energi och löses upp till oigenkännlighet. Men då har troligtvis redan ett eller flera nya lågtryck bildats någon annan stans och processen börjar om igen.


Cyklonmodellen. (1) Stationär front (2) En lågtrycksbildning sker på fronten och luften börjar rotera kring lågtrycket (3) Fullt utvecklat lågtryck med varmfront och kallfront (4) Kallfronten hinner ikapp varmfronten som blir ockluderad och cyklonen tappar energi

Den modell som meteorologerna tog fram under några intensiva år i Bergen är i allra högsta levande än i dag och tittar du på en Europakarta på vädersidan i tidningen eller på TV-prognosen kan du se hur vi meteorologer markerat ut var hög- och lågtryck samt varm- och kallfronter befinner sig. Det går såklart också bra att fortfarande använda modellen för att göra enkla prognoser, men med datorernas hjälp kan vi göra betydligt noggrannare förutsägelser.

Redan 1922 publicerade den brittiska matematikern och fysikern Lewis Fry Richardson en bok om hur de meteorologiska ekvationerna kunde förenklas för att beräkna en utveckling av vädret. Det dröjde dock till 1954 innan datortekniken hade hunnit ikapp och för första gången kunde man nu göra en beräkning för hur vädret skulle bli om 24 timmar som var klar innan giltighetstiden hade löpt ut. Moderna superdatorer beräknar den globala väderutvecklingen för mer än en vecka framåt flera gånger om dygnet, och även om prognoserna blir bättre och bättre återstår det en del arbete för att höja kvalitén ytterligare.

Vad hände då med de svenska meteorologerna efter deras insatser i Bergen? Jo, Tor Bergeron arbetade länge vid universitetet i Oslo innan han i mitten av seklet blev professor vid Uppsala universitet. Bergerons forskning handlade mest om att beskriva hur nederbörd bildas i molnen, en process som har blivit känd som Bergeronprocessen. Carl-Gustaf Rossby drog iväg på ett par meteorologiska och oceanografiska expeditioner innan han 1926 flyttade till USA där han fick en tjänst hos U.S. Weather Bureau. Efter femton år i Washington blev Rossby anställd vid universitetet i Chicago där han arbetade med att förklara jetströmmarna och de storskaliga rörelserna i atmosfären, så kallade Rossby-vågor.

Vilhelm Bjerknes, Tor Bergeron och Carl-Gustaf Rossby

Publicerat i Meteorologi och meteorologens arbete, Väder i kulturen | Tagg: , , , , , , , , , , , | Kommentera

Marsväder

Har ni fått några vårkänslor än? Kanske tagit den första kaffen i solen? Det har redan blivit vår längst i söder. De närmaste dagarna ser det ut att bli mycket varmt för årstiden med mycket sol också.

Snart går vi in i mars månad vilket är den månad när större delen av Götaland och Svealand brukar få vår. Kanske inte så konstigt när solen ger mer energi och dagarna blir längre och längre. Fast hur påverkar det vädret?

Med kortare nätter får ju temperaturen inte chans att lagra kyla på samma sätt. Även om det fortfarande kan förekomma mycket kalla nätter så är det ändå inte riktigt som januari och februari. De längre dagarna gör också att solens energi får verka längre. Den högsta temperaturen som uppmätts i mars är 22,2 grader i Oskarshamn 1968. Den lägsta temperaturen som uppmätts är -45,8 grader i Vuoggatjålme 1971. Så med andra ord, det kan vara mycket stora skillnader i temperatur.

Det blir inte bara varmare med mer energi från solen, det påverkar även vädret på fler sätt. Dimmoln som bildats under natten löses upp snabbare och det kan alltså bli soligare dagar. När marken värms upp mer effektivt av solen kan det få luften att röra sig uppåt. Den uppåtstigande luften kan sedan bilda stackmoln, ni vet de där vita fluffiga molnen. Dessa moln blir allt vanligare och är också ett säkert vårtecken.

Mars månad är också en månad med generellt mindre nederbörd och mer sol, i alla fall om man jämför med december och januari. Lågtryck med fronter brukar inte vara lika vanligt förekommande som tidigare under vintern och högtryck kan bli något vanligare.

Dessutom är luften ofta mycket torr och det påverkar vädret på flera sätt. När luften är torrare i kombination med mer energi från solen torkar vägarna upp mycket lättare. Om man ska till fjälls kan det vara fina torra vägar. En annan effekt är att vinden kan bli mycket byig och växlande.

Sammanfattningsvis skulle jag ändå säga att mars är en bra månad. Kan få fina och soliga dagar med både skidåkning och vårvärme. Vem vet, hittar du en vägg med söderläge kanske man kan visa t-shirten med en kaffe i handen. Ut och njut så mycket ni kan!

Publicerat i Årstider, Väderskola | Kommentera

Snart kan våren vara på väg

Stora delar av södra Sverige, särskilt Götaland, har haft en dygnslägstatemperatur som varit på plussidan och därmed också en dygnsmedeltemperatur över 0 °C. Delar av Skåne har fortfarande meteorologisk höst. Definitionen för vår som används i Sverige består av flera delar, dels så ska dygnsmedeltemperaturen vara över 0 °C, dels så ska det vara så i minst sju dygn i följd. Dessutom ger prognoser för kommande tiden vid handa att det i Götaland åtminstone fram till och med tisdag kommer att vara nästan uteslutande plusgrader. Då borde väl saken vara klar kan man tro, men det finns ytterligare ett krux, nämligen att SMHI bestämt att våren inte får anlända till Sverige före den 15 februari. Därför visas inte vårtemperaturer före den 15 februari på årstidskartan. Det innebär också att vi inte kan veta om våren kom den 15 februari förrän den 22:a, eftersom det då har gått 7 hela dygn inklusive den 15:e. Så långt som en vecka framåt är prognosen ganska så osäker, men det finns en del indikationer på att vi kan få nordliga vindar och tidvis ganska så klart väder även i södra delen av landet vilket skulle kunna ge tillräckligt med minusgrader för att dygnsmedeltemperaturen på många håll i Götaland ska gå under noll och då får man ju börja om från början med att räkna de sju dagarna. Det finns fortfarande chans att några kustnära stationer håller sig på plussidan även om det blir några kallare nätter i slutet av nästa vecka.

Det är faktiskt inte så ovanligt att någon eller några väderstationer i sydligaste Sverige aldrig får någon meteorologisk vinter utan går direkt från höst till vår och så ser det ju ut att kunna bli även i år. Förra vintern var det endast den sydligaste spetsen på Skåne som inte fick någon vinter meteorologiskt sett. Vintern var också speciell på flera sätt, då början var mycket mild men runt just den 15 februari blev det ordentligt mycket kallare och det kalla vädret fortsatte sedan under hela mars och delvis även in i nästa månad vilket gjorde att det på många håll i landet dröjde ända in i april innan det blev meteorologisk vår. Även året före var det en liten del av Skåne som inte fick någon vinter men vintern 2015/2016 så fick hela Sverige meteorologisk vinter.

Även om det skulle bli vår under den kommande veckan längst i söder så skulle det faktiskt inte vara så jättekonstigt eftersom det i Skånes kusttrakter normalt blir vår under den sista halvan av februari. Skulle vi däremot få vår på de mest höglänta delarna av Sydsvenska höglandet så skulle våren där vara omkring en månad för tidig då det normalt blir vår efter den 20 mars i dessa delar. Med normalt avses ett genomsnittligt datum för vårens ankomst under perioden 1961 till 1990. När man väl fått meteorlogisk vår går man inte tillbaka och kallar det vinter igen även om det skulle bli ett bakslag med kallare väder.

@nydahlylva
Foto: Ylva Nydahl

Publicerat i Aktuellt väder, Årstider | Tagg: , , | Kommentarer inaktiverade för Snart kan våren vara på väg

Veckans profil: Atmosfären

När vädret ska presenteras för allmänheten använder vi meteorologer oftast en karta för att förklara hur regn- och snöområden rör sig över landet, var åska kan dyka upp och hur temperaturerna fördelar sig.

Men väderleken utspelar sig i tre dimensioner, så för oss meteorologer är det också spännande att se vad som händer i de högre luftlagren och vilka nivåer molnen ligger på. Nära marken påverkas lufttemperaturen väldigt mycket av terrängen och av om luften är över land eller hav, men på högre höjd suddas de här effekterna ut och det blir tydligare hur luftmassorna egentligen är fördelade. Även vindarna som styr nederbördsområdenas rörelse är mer enhetliga en bit upp i atmosfären.

Radiosondering, Montana, USA, 2017 (Wikimedia Commons)

De första vertikala meteorologiska mätningarna gjordes med hjälp av luftballonger under 1700-talet och för första gången kunde man nu direkt mäta hur temperaturen ändrades med höjden. Faktum är att ballonger fortfarande är en viktig mätmetod för att få fram väderdata. Radiosonderingar (som väderballongerna kallas med ett finare namn) görs två gånger per dygn (klockan 01 och 13 svensk vintertid) från drygt tusen platser runt om på jorden. Förutom att mäta lufttryck, temperatur och fuktighet är ballongerna även utrustade med GPS för att få reda på hur ballongen driver med vinden. Sonderingarna är mycket viktiga för att ge bra indata till vädermodellerna eftersom det finns så få vertikala mätningar, men tyvärr medverkar de till nedskräpning av vår planet när mätinstrumenten singlar ner någonstans efter att ballongen exploderat.

Nyare metoder finns också för att kunna mäta vertikala profiler i atmosfären. Radar har jag tidigare beskrivit här på bloggen, och nu har det blivit dags att introducera radarns syskon: Lidar och Sodar. Radaranläggningar skickar ut pulser i det frekvensområde som vi kallar radiovågor i det elektromagnetiska spektrumet och på samma sätt skickar en lidar ut pulser av laser och gör mätningar på lasersignalen som reflekteras tillbaka. Både radar och lidar skickar alltså ut en sorts ljussignal, men sodar-systemet fungerar lite annorlunda. En sodar skickar nämligen ut en ljudpuls istället för ljus och lyssnar efter hur mycket av ljudet som kommer tillbaka. Den teoretiska bakgrunden till mätmetoden är dock den samma för alla tre system. Vinden orsakar en så kallad dopplerförskjutning i frekvensen på signalen som skickades ut och beroende på hur stor dopplerförskjutningen är kan man ta reda på vindens styrka och riktning.

Drönare är framtidens mätinstrument
(Creative Commons Zero – CC0)

Det senaste inom det här området är att man har börjat göra vertikala profiler i atmosfären med hjälp av drönare och till skillnad från en väderballong så kan man återanvända en drönare gång på gång (det är bara att ladda batteriet mellan flygningarna!). Jag har själv varit involverad i ett projekt på Uppsala universitet där en drönare utrustats med sensorer för temperatur, luftfuktighet och koldioxid och där vi gjort både vertikala och horisontella mätningar. Om man inte manuellt styr drönaren ser autopiloten till att drönaren hovrar i luften och korrigerar för alla vindpustar genom att luta mer eller mindre åt olika håll. Har man sen informationen om hur mycket drönaren lutar kan man räkna bakvägen för att få fram hur mycket det blåste – listigt va?

Ett av de verktyg som vi använder mest när vi gör väderprognoser är vertikala utsnitt från vädermodellerna, så kallade prognostempar. Där kan vi timme för timme ser hur vädermodellen beräknat att temperaturen och daggpunktstemperaturen kommer att variera på olika höjder. Närmar sig temperaturen och daggpunkten varandra ökar fuktigheten och därmed också sannolikheten för moln. Om skillnaden mellan temperatur och daggpunkt ökar blir det istället torrare i det luftlagret. Med hjälp av prognostemparna kan vi läsa av temperaturen i molnet och göra en bedömning om det kommer att regna, snöa eller kanske bli åska. Vi kan även se om temperaturen pendlar precis kring nollan och om det i så fall är risk för underkylt regn.

Ett intressant fenomen som man kan se i prognostemparna och som är vanligt under vintern är när det bildas en så kallad temperaturinversion. Det innebär att temperaturen är som lägst vid markytan men att det sen blir allt varmare när man rör sig uppåt i atmosfären. Så håller det på en bit tills man når en viss nivå och därefter börjar temperaturen avta med höjden som vanligt igen. Det skikt som sträcker sig från markytan upp till inversionens tak blir nästan frikopplat från resten av atmosfären vilket till exempel gör att koncentrationen av luftföroreningar från städerna ökar eftersom omblandningen blir sämre. Här kan du läsa mer om smog och inversioner.

En annan spännande företeelse som är kopplad till inversion är jetströmmar på låg nivå (low level jets). Att man vill få skjuts av de kraftiga jetströmmarna när man flyger från USA till Europa kanske du känner till? Dessa jetströmmar befinner sig på cirka 10 km höjd och har en vindhastighet på minst 25 m/s (dvs vad vi kallar stormstyrka vid marknivå). Low level jets ligger istället bara 100-200 meter ovanför markytan men på denna korta höjdskillnad hinner vindarna öka från mindre än 5 m/s vid marken till upp mot 20 m/s. Till skillnad från jetströmmarna högt uppe i atmosfären som är relativt smala stråk med en kärna där det blåser som mest är jetströmmarna på låg nivå snarare ett stort sjok av luft som rör sig enhetligt.

Low level jets är vanliga nattetid över till exempel de inre delarna av Australien och i västern i USA eftersom det uppstår en temperaturinversion när präriemarkerna snabbt kyls av under kvällen och natten. Här på hemmaplan förekommer de låga jetströmmarna ofta över Östersjön på våren och försommaren när havet fortfarande är kallt jämfört med luften. Med bättre förståelse för hur den processen fungerar ökar också intresset för att bygga ut vindkraften i Östersjön. Bygger man vindkraftverken på rätt plats och med rätt höjd kan man optimera förutsättningarna och dra nytta av de låga jetströmmarna. Man vill ju nämligen att det ska blåsa så mycket och så ofta som möjligt för effektiv och lönsam vindkraft!


Vindkraftverk vid Middelgrunden utanför Köpenhamn. Foto: Andreas Klinke Johannsen

Publicerat i Meteorologi och meteorologens arbete | Tagg: , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Veckans profil: Atmosfären

Arktiskt klimatpussel, del 2

Nu ska vi fördjupa oss lite grann i den största osäkerheten för väderprognoser nämligen moln och denna gång framförallt arktiska moln. De faktorerna som är viktiga för att kunna modellera ett moln så likt verkligen som möjligt är kopplat till temperatur, tryck, vatteninnehåll och vindar samt förändringar av dess faktorer i vertikala och horisontella led. Det finns ytterligare en faktor som endast är möjlig att kartlägga till betydligt mycket mindre grad och det är vilka partiklar som finns i luften. Moln bildas inte bara för att det finns tillräckligt mycket vattenånga i luften, det beror även på partiklarna i luften. Vissa partiklar kan bidrar till att molndroppar bildas i förhållanden med relativt låg luftfuktighet medan andra inte göra någon skillnad alls. Men när molndroppar har skapats växer de till sig till regndroppar eller iskristaller med hjälp av vertikala vindar.


I korta drag sträcker sig alltså de faktorer som påverkar molnighet från mikrometerskala till kilometerskala. Det är framförallt det som ger en stor osäkerhet i klimat- och vädermodeller.  Men varför är det då svårare med molnigheten i Arktis än i Sverige? Jo, i Europa till exempel finns det många mätstationer som gör observationer av alla faktorer som påverkar molnigheten, Medan det i Arktis endast finns ett fåtal mätstationer på b.l.a Svalbard och Grönland och det är bara i samband med arktiska expeditioner som man kan samla in data från nordligare breddgrader. Därmed finns det betydlig mycket mindre data att använda för förbättra och verifiera modelldata av moln i Arktis jämfört med Europa.


Foto: Maria Andersson


Tyvärr är det till stor grad okänt vilka luftpartiklar som finns i arktiska moln. När man spåra luftmassor från sydligare breddgrader som innehåller till exempel sand eller kol når de ytterst sällan hela vägen till Arktis. (Sand- och kolpartiklar är exempel på partiklar som är fördelaktiga för molnbildning.) Samtidigt har man sett på observationer från tidigare arktiska expeditioner att molnen i arktisk har egenskaper som betyder att luften innehåller partiklar som är fördelaktiga för molnbildning, annars hade det funnits färre låga moln än observerat. Forskarna tror att dessa är mikro-biologiska partiklar från haven och smältvattnet runt havsisen. Om det är hela sanningen vet vi inte än men förhoppningsvis kanske vi får ett svar på det när data från den senaste expeditionen har analyserats.


Om forskarna har rätt kan issmältningen i Arktis innebära att mer mikro-biologiska partiklarna når atmosfären vilket skulle ge mer molnigt väder i Arktis. I förlängningen skulle det innebära en avkylande effekt under framförallt sommaren på Arktis och kanske skulle det kunna dämpa issmältningen eller till och med öka utbredningen av havsisen.

Vill du läsa mer om forskning kring Arktis och arktiska moln så klicka in på länken nedan:

https://polarforskningsportalen.se/arktis/expeditioner/arctic-ocean-2018

Publicerat i Okategoriserade | Tagg: , , , , | Kommentarer inaktiverade för Arktiskt klimatpussel, del 2

Arktiskt klimatpussel, del 1

Den global uppvärmningen på jorden är förutsedd att ha stor påverkan på klimatet över hela världen, men det känsligaste området för dessa förändringar har visat sig vara Arktis. Arktis är ett landskap täckt av snö, havsis och hav, som präglas av kalla och mörka vintrar och kyliga och ljusa somrar och området är i princip helt avlägset från civilisation. Isutbredningen på Arktis har en naturlig variabilitet beroende på årstid, men isutbredningen var ännu en gång alarmerande låg i september 2018. Normalt är isutbredning som minst i september och sedan fryser haven under höst och vintern för att återigen smälta under kommande vår och sommar. Det är dock mycket osäkert hur långt tid det kommer ta tills den global uppvärmningen medför att det inte finns någon havsis i september. Går havsisen kanske till och med att rädda?

Forskning pågår för att öka kunskapen om det arktiska klimatet och senast sommaren 2018 gjordes en arktisk expedition med isbrytaren Oden. I framtidens klimatscenarion är det ytterst osäkert hur snabbt klimatet på Arktis förändras, men det man vet är att det kommer ha stor påverkan på vädret och klimatet på övriga platser på jorden. Det finns därmed att stort värde i att forska inom området.

För att förstå vad som påverkar klimatutveckling i Arktis behöver energibalansen kartläggas i detalj. I korthet är de avgörande faktorerna kopplade till ytan, molnigheten och vädret. Ytan kan vara täckt av is, snö eller hav alternativt något mittemellan. Ytan har helt annorlunda egenskaper ur ett strålningsperspektiv om det är is som reflekterar mycket strålning eller hav som absorberar mycket strålning. Desto mer strålning som absorberas desto större värmande effekt. Molnigheten är också avgörande, men moln kan både ha uppvärmande och avkylande effekt. Alla moln är har inte heller samma strålningsegenskaper och det är delvis kopplat till hur mycket is och vatten de innehåller. Utöver detta ska man också koppla ihop vädret som kan gör att molnigheten och molnens egenskaper förändras och även att ytskiktet går från is till snötäckt is eller att havsisen smälter.

I nästa inlägg sätter vi fokus på arktiska moln och varför det är ännu svårare att prognostisera molnighet och vädret i Arktis än här hemma i Sverige.

Vill du läsa mer om den aktuell isutbredningen hittar du den här:

https://nsidc.org/arcticseaicenews/

Publicerat i Klimat, Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Arktiskt klimatpussel, del 1

Håll i hatten!

Vilken blåsig start det varit på det här året! Redan natten till den 2:a januari drog stormen Alfrida in med full kraft och bland annat Bjuröklubb utanför Skellefteå och Örskär vid Upplandskusten noterade orkanstyrka i vindbyarna. Allra värst drabbat blev Roslagen där det i skrivande stund, två veckor efter stormens framfart, fortfarande är många hushåll som står utan el på grund av att träd fallit över kontaktledningarna. Röjningsarbete pågår men det fortsatta vintervädret har satt en del käppar i hjulet.

En blåsig dag till havs. La Jument, nordvästra Frankrike. Foto: Mathieu Rivrin (via instagram)

En positiv nyhet i samband med Alfrida var att Sverige satte nytt vindkraftsrekord! På nyårsdagen producerade vindkraften 134 GWh och stod då för 30% av den totala energiproduktionen (att jämföra med normala 10%). Mycket vindkraft leder till att elpriserna blir lägre och jämför man nyårsafton med nyårsdagen sjönk priset med 20%. Visste du att bara en liten ökning av vindstyrkan har stor effekt på energiinnehållet i vinden? Tilltar vinden från 5 till 10 m/s har energimängden inte bara dubblats utan istället ökat åttafaldigt!

Fredagen den 11:e januari passerade nästa storm, döpt till Jan, över mellersta och norra Norrland. Allra blåsigast blev det i Stekenjokk, där Jämtlandsfjällen möter Västerbottensfjällen, där medelvinden var väl över gränsen för orkanstyrka och vindbyarna nådde smått ofattbara 50 m/s.

Som du kanske lagt märke till är det nästan alltid så att toppnoteringarna när det varit rejält blåsigt antingen kommer från kusten eller från fjälltrakterna. Väderstationerna är strategiskt utplacerade för att få en så representativ mätning som möjligt av vindförhållandena i området och det finns en lång rad av kriterier som måste vara uppfyllda för att mätningen ska få ske just där. För att mätningarna ska bli jämförbara och inte påverkas för mycket av marken (friktion påverkar vinden) mäts vindens styrka och riktning högst upp i en 10 meter hög mast (till skillnad från till exempel temperatur som mäts på 1,5-2 m höjd). Medelvinden är medelvärdet av alla mätvärden under en tiominuters-period och byvinden är det högsta värdet under 2-3 sekunder som uppnåtts under en timme. Vindbyarna är alltså alltid kraftigare än medelvinden och det är också de hårdaste vindstötarna som ställer till mest skada – det är de som får träd att ge vika och river loss takpannor mm.

Själva mätningen av vind sker med hjälp av en anemometer (från grekiskans anemos för vind). Anemometern kan antingen vara av en enklare modell, som en propeller eller ett skålkors, eller mer avancerad, som en ultrasonic som mäter de pyttesmå förändringar i en ljudsignals hastighet som vinden orsakar. En fördel med ultrasonicen är att den inte har några rörliga delar som kan frysa fast, vilket annars är ett stort problem med de mekaniska anemometrarna i fjällen.

När vi meteorologer pratar om vinden anger vi alltid en riktning och hur mycket det blåser i medelvind. Vindriktningen är definierad som det håll det blåser ifrån, så sydliga vindar innebär alltså att luft tar sig upp från kontinenten till våra breddgrader. Hur mycket det blåser i vindbyarna anges bara när det blåser riktigt mycket.

Olika vindstyrkor har olika namn och det finns en exakt tabell för när de olika namnen ska användas. Vad betyder det egentligen när vi säger ”måttliga sydliga vindar”? Se tabellen nedan för svar!

Om det gör det enklare för dig kan du tänka dig att svag till måttlig vind ungefär motsvarar en cykeltur, frisk vind det du upplever på en EU-moped och hård vind om du sticker ut huvudet genom fönstret på en bil som åker i ungefär 60 km/h. Stormstyrka motsvaras av det vinddrag som blir när bilen kör 90 km/h och för orkanstyrka är det som att sticka ut huvudet när bilen kör i 120 km/h på motorvägen. Do not try this at home!

Benämning på landm/sBenämning till sjössÄldre benämning till sjössVindens påverkan
Lugnt0-
0,2
StiltjeStiltjeSjön ligger spegelblank
Svag vind0,3-
1,5
BrisNästan stiltjeKnappt märkbar vind, små krusningar på sjön
Svag vind1,6-
3,3
BrisLätt brisEn vimpel lyfts
Måttlig vind3,4-
5,4
BrisGod brisEn vimpel sträcks, löv vibrerar, enstaka vågkammar bryts
Måttlig vind5,5-
7,9
BrisFrisk brisTunna grenar rör sig
Frisk vind8,0-
10,7
BrisStyv brisMindre lövträd svajar, börjar bli jobbigt att gå mot vinden
Frisk vind10,8-
13,8
BrisHård brisStora grenar på lövträd rör sig
Hård vind13,9-
17,1
KulingStyv kulingSvårt att gå upprätt, sjön tornar upp sig allt mer
Hård vind17,2-
20,7
KulingHård kulingKvistar börjar brytas, besvärligt att gå på öppna ytor
Hård vind20,8-
24,4
KulingHalv stormMindre träd bryts, takpannor blåser ner, man börjar ställa in färjetrafiken
Storm24,5-
28,4
StormStormStora träd kan ryckas upp med rötterna, stora skador på hus, färjetrafiken ställs in
Storm28,5-
32,6
StormSvår stormAlla träd har fällts på stora ytor i skogen, havet helt vitt
Orkan32,7-
OrkanOrkanStora föremål flyger i luften, fönster blåser in, båtar kastas upp på land, allmän ödeläggelse

Publicerat i Aktuellt väder, Extremväder, Meteorologi och meteorologens arbete | Tagg: , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Håll i hatten!