Vårens framfart

Efter en lång och mörk vinter är det alltid lika trevligt när det börjar dyka upp vårtecken. Beroende på vem man frågar så får man olika svar om vad man letar efter för att kunna konstatera att våren har brutit ut. Några lyssnar efter sädesärlans kvittrande. Andra utbrister glatt i vårsång när snödroppen, krokusen eller tussilagon tittar upp ur marken. För oss meteorologer finns ett vårtecken som avviker något från vad de flesta andra längtar efter: moln. Stackmoln (Cumulus) för att vara exakt. Det är nämligen en molntyp som kräver konvektion, det vill säga att varmluftsbubblor släpper från marken, stiger upp, kyls av och bildar moln. För att få dessa varmluftsbubblor krävs att solen värmer marken tillräckligt mycket. Först kommer de som små tussar på himlen (Cumulus humilis). Ju längre våren och sommaren fortskrider, desto större blir de (Cumulus mediocris) och under sommaren kan de torna upp sig (Cumulus congestus) och utvecklas till gigantiska åskmoln (Cumulonimbus). Jag har tidigare skrivit en artikel om cumulus i Molnskolan: cumulus.

IMG_3925 (1)

Små cumulus

Vårens ankomst har i år blivit tidig då februari varit varmare än normalt. I skrivande stund är det Skåne, Blekinge och delar av Västkusten, Öland och Gotland som fått meteorologisk vår (dygnsmedeltemperatur över 0°C 7 dygn i följd). Normalt (medelvärde från 1961-1990) så här års är att endast Skånes kustområden fått vår.

Det här inlägget postades i Årstider. Bokmärk permalänken.

Kommentointi poistettu