Bland skogsbränder och smältande glaciärer

Isabella Ståhl

Skogsbrand i Enskogen, Ljusdal. Foto: Isabella Ståhl (bilden är något beskuren)

Vilken sommar vi har upplevt! Redan maj månad var extremt varm vilket vi tidigare noterat här på bloggen och gamla rekord flög all världens väg. Maj följdes av juni, som i och för sig var mer normal, men ändå varmare än normalt i landets södra halva (jämfört med referensåren 1961-90). Från midsommar fram till och med 11 augusti var det sedan högsommarvarmt (över 25 grader) någonstans i landet varenda dag. Medeltemperaturen för juli landade ungefär som för maj på 4-5 grader varmare än normalt i hela landet och hittills i augusti ligger vi 2-5 grader över normalen.

Men det har varit värme och torka på gott och ont. Soldyrkarna och glassförsäljarna har fått nypa sig i armen för att förstå att de inte drömmer och även de värsta badkrukorna har gladeligen slängt sig i havet för att söka svalka. Mindre glada miner har det varit hos lantbrukare där bristen på foder lett till att man behövt nödslakta en del av boskapen. Många äldre och sjuka har också haft problem i värmen som är omöjlig att fly från. Och så har vi så klart bränderna.

Vi meteorologer började varna för brandrisken redan i maj. När det varma och torra vädret sedan höll i sig under sommaren blev spridningsrisken extremt hög och trots att det nu i augusti börjat passera en del regnområden är det fortfarande hög brandrisk i stora delar av landet. Eldningsförbud har vi varit med om tidigare men att det skulle bli totalförbud mot att grilla till och med på egen tomt trodde väl ingen! Några dagar när juli var som hetast kändes det som att hela Sverige stod i lågor när all nyhetsrapportering handlade om de stora skogsbränderna. Trängslet. Fågelsjö-Lillåsen. Kårböle. Namn som alltid kommer att vara förknippade med den stickande lukten av skogsbrand. Som tur är fick Sverige assistans av italienska vattenbombningsplan, polska brandmän och från flera andra håll i Europa. Dessutom hjälpte många frivilliga till vilka såklart ska ha en stor eloge. Skogsbränderna har kostat miljardbelopp och med Västmanlandsbranden (2014) ganska färskt på näthinnan undrar man: är det såhär framtidens somrar kommer att se ut?

En annan händelse som uppmärksammades stort i media var att Sveriges högsta punkt inte lägre är Kebnekaises södra topp utan den norra. Glaciären på Sydtoppen har smält i rasande takt och nästan en meter om året har försvunnit sedan 1995. Under årets varma julimånad minskade Sydtoppen med fyra meter och i början av augusti stod det klart: Sveriges högsta punkt är Nordtoppen (2096,8 meter över havet) för första gången på flera hundra, kanske tusen, år. Nordtoppen består av fast berg och har därför en konstant höjd oavsett hur varm sommaren är. Troligtvis får vi vänja oss vid att det kommer att pendla mellan Syd- och Nordtoppen vilken som innehar titeln ”Sveriges högsta punkt” vid olika årstider. Sydtoppen växer nämligen 1-3 meter under vintern när det fylls på med snö på glaciären.

Är det då klimatförändringarna som ligger bakom denna varma sommar? Som alltid ska man undvika att dra några slutsatser om klimatet baserat på en enstaka sommar och och vi ska komma ihåg att sommaren 2017 inte alls var lika varm utan mer normal både sett till temperatur och regnmängder. Men… årets sommar ligger i linje med beräkningarna för hur det framtida klimatet i Sverige kan bli.

Det är flera faktorer som påverkar vårt sommarklimat och det är svårt att veta hur alla dessa kommer påverkas av den globala uppvärmningen och hur de kommer samverka i framtiden. En teori är dock att när Arktis värms upp så minskar temperaturskillnaderna mellan ekvatorn och nordpolen vilket i sin tur bidrar till att jetströmmen, som drivs av temperaturskillnaden, försvagas. Detta skulle kunna innebära att det blir fler situationer med mäktiga högtrycksblockeringar över Skandinavien vilket är precis vad vi haft i sommar.

Det här inlägget postades i Extremväder, Klimat, Väderhändelser. Tagg: , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentointi poistettu