Väderspråket

Sättet meteorologer uttrycker sig på när de pratar med varandra om väderutvecklingen skiljer sig ganska mycket mot hur folk i allmänhet pratar om väder med varandra, men även mot hur meteorologer berättar om väderutvecklingen för allmänheten. Min tanke med det här inlägget är att diskutera skillnaderna lite grann, försöka blicka tillbaka till hur det kunde låta förr och i nästa inlägg att göra en liten utblick till närbesläktade språk som kan ha väderuttryck som det inte finns någon exakt motsvarighet till i svenskan. Den här artikeln blir alltså både lite populärt språkvetenskaplig och naturvetenskaplig.

Vanliga och ovanliga väderuttryck
För vissa är väder ett ytligt och själlöst samtalsämne eller bara kallprat (ursäkta ordvitsen!), för andra betyder det allt. Väder är onekligen ett mycket vanligt samtalsämne ”vanligt folk” emellan. Människor som inte känner varandra, nyss har träffats eller känt varandra länge, för alla dessa är vädret ofta ett naturligt samtalsämne. Det kanske till och med är det första man talar om när man träffas, särskilt om det nyss har varit, är eller snart ska komma något spektakulärt väder. Förra veckans värmebölja, dagens blåsväder eller nästa veckas störtregn kan vara ämnet på allas läppar. Uttryck som används är oftast kopplade till det man själv upplever, som molnigt, soligt, regnigt, snöigt, varmt, kallt eller blåsigt. Mindre ofta används uttryck som klart, växlande molnighet, nederbörd eller vind, men som man ändå förstår vad de betyder. För vissa av begreppen kan man dock ha en lite luddig uppfattning om vad de innebär, till exempel när man pratar om vind.

”Vind” i meteorologiska sammanhang betyder alltid medelvinden (under 10 minuter) om inte något annat anges. Det är det nog väldigt få icke-meteorologer som har i åtanke när man pratar om hur blåsigt det är. Samtalet handlar om upplevelsen av vinden, inte en strikt vetenskapligt beskrivning av hur kraftig vind som uppmätts i medeltal. Ett meteorologiskt begrepp som egentligen skulle passa bättre för det man upplever är ”vindby” eller ”byvind”, begreppen är utbytbara. En vindby är en kort vindstöt på några sekunder, och när man mäter byvind så tar man ett maxvärde för dessa vindstötar under en timme. Det är också förklaringen till att byvinden ofta är så pass mycket högre än medelvinden. Så när man talar med varandra om hur blåsigt det är så är det oftast upplevelsen av byvind man egentligen menar, men så är det ju ingen som uttrycker sig. Många har nog ändå en ganska korrekt uppfattning om vad ordet betyder. När det gäller vindstyrkor kan det vara lite si och så med förståelsen av de uttryck som vi meteorologer använder. Blåsigt eller lugnt är de vanligaste uttrycken bland allmänheten i samtal om vind, men för meteorologer finns lite fler. Alla har tydliga gränser, och flera av uttrycken förstås nog på ett ungefär av allmänheten utan att man vet den exakta gränsen. ”Lugnt” och ”svag vind” är inte så svårt att förstå vad det innebär. Nästa steg är ”måttlig” vind vilket kanske låter lätt att tolka, men det är faktiskt ganska lurigt. Måttlig vind är då medelvinden är mellan 3,4 m/s och 7,9 m/s (det heter INTE sekundmeter!), vilket kanske inte låter så farligt. Jag skulle personligen säga att 7 m/s är rätt så blåsigt väder faktiskt. Det avser ju medelvinden, och vid den vindstyrkan är det inget konstigt med vindbyar på 12-15 m/s, vilket ju är det man upplever. Det är tillräckligt blåsigt för att hela träd ska börja svaja och att vindens verkningar skapa oväsen. Det är ett av de vanligaste klagomålen vi får på våra prognoser i tidningar; vi har kanske skrivit att vinden (då avses medelvinden vilket är underförstått) väntas bli måttlig, men läsaren upplever de mycket kraftigare (och knappast ”måttliga”, enligt allmänhetens förståelse) byvindarna och tycker att prognosen var dålig även om den faktiskt är bra eller bara avviker med någon enstaka m/s från medelvinden i verkligheten. Vidare i skalan hittar vi frisk respektive hård vind. Hård vind kanske inte är så svårt att ha en uppfattning om, men frisk vind, steget mellan måttlig och hård, är lite mer diffust. När man kommer upp på hård vind i prognosen så börjar media ofta att höra av sig och fråga om ”stormen”. Storm (nivån över hård vind) används alltså som synonym till mycket blåsigt väder, trots att vi behöver nå 24,5 m/s i medelvind för att det egentligen ska handla om storm. Det kanske kan ha att göra med ett undantag som finns, nämligen snöstorm. Det uttrycket kan man nämligen använda om det är snöfall, kraftig blåst och mycket dålig sikt, även om inte medelvinden når upp till gränsen för storm. Personligen så tycker jag att åtminstone vindbyarna ska vara uppe i stormstyrka för att man ska prata om snöstorm, i lindrigare fall kan man använda andra begrepp – hårt väder till exempel. Sista steget på vindskalan är orkan, medelvind över 32,7 m/s.

När man pratar om temperatur är begreppen ”kallt” och ”varmt” de vanligaste. Det är ganska luddiga begrepp egentligen om man tänker efter, ”kallt” på sommaren innebär ju knappast samma temperatur som ”kallt” på vintern, eller hur? Sommar-kallt kanske innebär +10 °C, samtidigt som vinter-kallt är -20 °C. Skillnaden i faktisk temperatur kan alltså vara 30 grader eller till och med mer, trots att många använder samma ord om det man upplever, ”kallt”. Motsvarande resonemang går så klart att använda om uttrycket ”varmt”. En ytterligare komplikation i sammanhanget är att vinden påverkar den upplevda temperaturen, vilket blir särskilt tydligt på vintern i Sverige. Fenomenet kallas vindavkylning. Även luftfuktigheten påverkar hur vi upplever hur varmt eller kallt det är. I det här fallet har vi meteorologer några ord som används för att nyansera bilden lite, men som de flesta ändå förstår vad de betyder. På sommaren använder vi ofta uttrycket ”svalare” om temperaturen väntas gå ner, ”kallare” undviks. Är det redan relativt låga temperaturer kan vi möjligen säga ”kyligare”. Kallare kan fungera på hösten samt våren och naturligtvis på vintern. På samma sätt är det med begreppen när temperaturen går upp. På vintern säger vi att det blir ”mildare” om temperaturen väntas stiga, vi undviker att säga ”varmare”. Varmare går bra att använda vår samt höst och så klart på sommaren. Ett annat misstag som många gör är att prata om ”varma” eller ”kalla” temperaturer. Det är ju faktiskt luften som är varm eller kall, temperaturen är bara ett mått. Då passar det bättre att använda uttrycken ”höga” eller ”låga” temperaturer.

En annan viktig del av det dagliga vädersamtalet är molnigheten. Vanliga begrepp är soligt, molnigt, vackert väder och mulet. Precis som för andra kategorier finns det här en del uttryck som är lätta att förstå, andra som är lite knepigare och några lite luriga. Klart väder är lätt att förstå vad det betyder, men är det samma sak som soligt? Soligt är ju direkt olämpligt att använda nattetid när det är mörkt av förklarliga skäl, men även på vintern kan det vara lite tveksamt. Klart innebär alltid att inga moln finns på himlen, men använder man soligt så kan det vara okej med några molntussar. Är himlen täckt av tunna höga moln som solen lätt syns igenom så upplevs det också av många som ”soligt”. Så soligt är nog bättre att använda som en synonym till ”vackert väder” än till ”klart”. Ett begrepp som dagligen används internt av meteorologer men som inte alls används till eller av allmänheten är ”åttondelar”. Molnighet mäts nämligen vanligen i hur många åttondelar av himlen som är täckta av moln. 0/8 är då klart och 8/8 mulet väder. Det finns en mängd begrepp vi kan använda oss av som allmänheten har en ungefärlig förståelse av men som har tydliga avgränsningar, några exempel är de nämnda ”klart” och ”mulet”, men också ”mest klart”, ”klart till halvklart”, ”omkring halvklart”, ”molnigt”, ”mest mulet” och ”växlande molnighet”. Man kanske kan tro att ”molnigt” och ”mulet” är synonymer, men som vi meteorologer använder begreppen så ska ”molnigt” innebära 4-7 åttondelars molnhimmel och mulet 8/8.

Nederbörd är ett ord som de flesta vet vad det betyder, men som inte används i dagligt tal. Oftast är det snö eller regn som pratar om, i undantagsfall speciella nederbördsformer som hagel eller underkylt regn. Duggregn är ett bekant begrepp, men kanske inte kornsnö, snöhagel, isnålar eller iskorn. Vi meteorologer skiljer på duggregn och regn, ihållande regn och regnskurar, underkylt duggregn och underkylt regn, eftersom vi är bekanta med bildningsprocessen och fysiken bakom respektive nederbördsslag, för de flesta andra är det bara en fråga om det regnar eller inte, möjligen hur kraftigt regn det är. På samma sätt är det med snöfall och snöbyar, tillsammans med alla versioner av hagel och annan frusen nederbörd. Ordet skyfall används ofta som synonym för kraftigt regn, men egentligen krävs 1 mm per minut, 8 mm på 10 minuter eller mer än 50 mm på en timme för att det ska handla om skyfall.

Fikonspråk, nybildningar, arkaiska- och dialektala uttryck
Eftersom väder är något som berör oss alla så har det också genom åren uppkommit väldigt många dialektala ord och uttryck som beskriver väder, en del ord tillkommer i riksspråket och andra försvinner eller fasas ut. Nyligen (25 mars 2019) sände Sveriges Radio i sitt program Språket i P1 ett avsnitt om just väderspråk och -uttryck. Några exempel från programmet: ”flinga ur” – fenomenet att lätt snöfall son när det är kallt faller ur utbredda låga moln utan att det är kopplat till en front eller snöbyar. Nordlig respektive sydlig vind istället för de gamla uttrycken nordanvind och sunnanvind. Några lyssnare hade också hört av sig med dialektala uttryck som bohuslänska ”blägg” – när havet är helt stilla – och att det ”hätter”, sydsvenskt uttryck för när det slutar regna eller att det klarnar upp. Programledarna intervjuade Charlotta Eriksson som är meteorolog på SMHI och en vanlig röst i lokalradiovädersändningarna i SR P4. Hon fick ge exempel på några meteorologiska facktermer som används meteorologer emellan och då tog hon upp exemplet med fronter: kallfront och varmfront känner alla igen från vädret i TV, men hur många vet vad en ocklusionsfront är? Högtryck och lågtryck är andra exempel på meteorologiskt fikonspråk som nog många har hört, men inte riktigt vet vad det innebär. Att det handlar om lufttryck vet nog de flesta, men konsekvenserna för vädret är kanske inte helt glasklara. Högtryck förknippar många med sol och värme, men faktum är att det till exempel på senhösten eller vintern snarare innebär helt igenmulet och fuktigt väder. Hela programmet går att lyssna på i efterhand via Sveriges radios webbsida eller podcast-appar till smarttelefoner.

Vilka dialektala väderuttryck finns där du bor eller kommer ifrån? Kommentera!

Det här inlägget postades i Meteorologi och meteorologens arbete, Väder i kulturen. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer på

  1. Henrik Nilsson säger:

    Intressant! Vi säger alltid (i Jönköping) att det ”fnyker” när det precis börjar snöa. Kommer det från danskan? Dessutom verkar ju adverbet ”tidvis” vara överrepresenterat just i väderspråket, men inte så ofta använt i övrigt.

    • Ian Engblom säger:

      Hittar inte det ordet i danska ordboken. Tidvis, det har du helt rätt i att vi använder ofta! Det passar väldigt bra för att beskriva vissa väderskeenden.

  2. Sanja säger:

    åh vad glad jag är att jag hittat till din blogg!! Så mycket intressant läsning jag har framför mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *