Se upp för laviner!

Vinter betyder snö och snö betyder skidåkning. I de svenska fjällen är snötäcket just nu bortåt en meter djupt och mer snö väntas i veckan. Goda förutsättningar för finfin åkning alltså! Men allt är inte guld och gröna skogar. Skidåkningen kan snabbt förvandlas till en mardröm när man inser att man står på en potentiell dödsfälla. Jag talar såklart om lavinrisken.

I Sverige omkommer i genomsnitt en person vartannat år till följd av laviner, men i takt med att offpiståkning växer i popularitet befarar man att siffrorna nu kommer att stiga. Trots att hjärnan kanske inser att faran är överhängande är lockelsen att få njuta av den orörda snön stark, och åkare kastar sig ut mot bättre vetande och hoppas på det bästa.

I grundläggande fjällvett ingår att man är uppdaterad med färska väderprognoser, såväl under sommaren som under vintern. Vintertid gäller det också att man har koll på lavinprognosen. Lavinfaran bedöms på en femgradig skala där 1 är liten risk och 5 är extremt stor risk.

Laviner delas in i de två huvudtyperna flaklaviner och lössnölaviner.

Flaklaviner är den typ av laviner som orsakar de flesta olyckorna. De kan uppstå när snötäcket är uppdelat i lager med olika egenskaper, till exempel om frost har blivit översnöad eller om det finns ett lager med kantigare snö där det är färre bindningar mellan snökristallerna och därför också sämre hållfasthet. Flaklaviner kan också förekomma i områden där vinden har drivit ihop snön till stora sjok eller i nysnö.

Lössnölaviner förekommer oftast i riktigt brant terräng och kan dyka upp inom något dygn efter ymnigt snöfall. De kan också bildas under vårvintern när solen börjar smälta snön och är därför vanligast på sydsluttningar.

Generellt innebär stora svängningar i vädret en ökad lavinrisk. Ju längre tid snön får ligga orörd desto mer stabil brukar den bli, men det finns ingen enkel regel som säger hur lång tid det ska gå sedan det senaste snöfallet innan det är säkert att åka. En lavin kommer sällan ensam. Ser du tecken på tidigare brottkanter bör du såklart iaktta extra försiktighet. För en säker nerfart måste ditt vägval vara baserat på snötäckets förutsättningar — och din okunskap om dem. I torr vintersnö kan laviner uppstå om backens lutning är mer än 25° vilket ungefär motsvarar lutningen i en svart pist.

åre_skistar

Foto: Skistar Åre (@skistar_are)

På Fjällsäkerhetsrådets hemsida kan du fördjupa din kunskap om laviner och om hur lavinprognoser görs: http://www.fjallsakerhetsradet.se/forberedelser/laviner/

Lavinprognoser för den svenska fjällvärlden hittar du på Naturvårdsverkets hemsida: https://www.lavinprognoser.se/

Lavinprognoser för Alperna och andra bergsmassiv i Europa finns här: http://www.avalanches.org/eaws/en/main.php

Publicerat i Övrigt | Tagg: , , , , , , , , , , | Kommentera

Vinterhögtryck – med dimfrost och underkylt duggregn

Vi har nu haft några dagar med förhållandevis lugnt väder. Det beror på ett mäktigt högtryck som etablerat sig strax öster om oss. Under sommaren är högtryck oftast förknippade med soligt och vackert väder, men vintertid är det lite lurigare. Det kan bli både klart och soligt (i den mån solen lyser särskilt mycket) eller så kan det bli mulet och fuktigt. Vi har haft båda delarna i landet de senaste dagarna. Se bara på satellitbilderna nedan! Skillnaden mellan dessa dagar är att den 9/1 dominerade den kalla och torra luften vilket gav klart väder i stora delar av landet, men till den 12/1 har fuktig luft dragit in med sydostliga vindar och svept in stora delar av Sverige i ett tjockt täcke av dimmoln. De utbredda ljusgula molnen är alltså låga dimmoln, eller Stratusmoln som det egentligen heter, och i samband med dessa kan både väldigt vackra och småfarliga fenomen uppstå.

Källa: Foreca/ Eumetsat

Källa: Foreca/ Eumetsat

Från många håll i landet har vi de senaste dagarna fått rapporter om kraftig dimfrost som gett ett magiskt vackert vinterlandskap. Ett typiskt läge för att dimfrost ska uppstå är just att det först varit klart och kallt, och att sedan dimma dragit in med förhållandevis fuktig luft. Vattenångan i luften deponeras då på, till exempel, de kalla grenarna. Bilden nedan togs av Jytte Meilvang i Stockholm den 10:e januari. Här ser man tydligt hur frosten, som ser ut som taggar, täcker hela träd och annat i omgivningen. Den här dagen blev det extra vackert eftersom dimmolnen lösts upp och solen kom fram.

Foto: Jytte Meilvang. Källa: @jyttemeilvang på Instagram

När dimmolnen istället breder ut sig och ger sådär gråmulet väder kan det hända att det börjar falla lite lätt snö. För att det ska hända krävs det att stratusmolnen är tillräckligt tjocka och kalla, och att vintersolens svaga strålar lyser på molnens ovansida. Det är tillräckligt för att utlösa en nederbördsbildande process. Det singlar då ner lite snö till marken, men ger bara mycket små mängder. Det kan också hända att luften en bit upp är tillräckligt varm för att nederbörden ska falla som duggregn. Om regndroppens temperatur sjunker under noll grader då den faller genom den kalla luften närmare marken blir den underkyld. Underkylt duggregn kan, precis som underkylt regn, skapa en ishinna på marken och ge problem med en förrädisk ishalka.

Högtrycket väntas hålla i sig under helgen, för att till början på nästa vecka ge plats för lågtrycken västerifrån.

Publicerat i Årstider, Meteorologi och meteorologens arbete, Väderskola | Tagg: , , , , , , , , , , | Kommentera

Snöläget

Vid nyår hade den meteorologiska vintern ännu inte infunnit sig i stora delar av Götaland, östra Svealand och till och med mindre delar av södra Norrland. I normala fall har så gott som hela landet vinter vid årsskiftet. För Gävle så är det fjärde senaste vintern sedan 1859. Kallare luft är på ingång så för Gävles del är vintern snart i antågande. Den sena vintern i söder har också fått effekter på snötäcket. Vid årsskiftet var det barmark i Mälardalen och stora delar av Götaland. För att hitta ett snötäcke djupare än 10 cm var man tvungen att ta sig upp till norra Värmland eller Dalarna. Normala år så är det från någonstans i Götaland man brukar hitta 10 cm snö eller mer så här års. Snötäcket är alltså ovanligt litet i södra Sverige. På många håll i norr är det tvärt om mer snö än normalt. Större delen av Norrland har faktiskt ett snötäcke på mer än en halvmeter. Hur står sig då snötäcket mot föregående år? Jämfört med förra året så var det mer snö på årets nyårsafton, inte bara i Norrland. Götaland var också betydligt snöfattigare på nyårsdagen 2017 jämfört med i år. Nedan visas bilder över de senaste årens snötäcke på nyårsdagen.

Snödjup 2018-01-01

 

 

Snödjup 2017-01-01

 

Snödjup 2016-01-01

Snödjup 2015-01-01

Publicerat i Årstider | Tagg: , , | Kommentera

Förtrollande vacker julhimmel

Den som befann sig i nordligaste Svealand eller i Norrland under årets julhelg kunde skatta sig dubbelt lycklig! Inte nog med att snön lyste vit på julaftons morgon (och alla vill väl ha en vit jul, eller hur?!) så delade dessutom vädergudarna ut en julklapp i form av ett ganska ovanligt och mycket stiligt moln.

Vi har tidigare här på bloggen beskrivit de vackra pärlemormolnen och det var just denna typ av moln som nu på nytt kunde siktas och gav ett extra magiskt skimmer åt högtiden. Dagen före julafton började det dyka upp bilder på pärlemormoln från såväl Gävleborgs län och Dalarna som från Norrbottens län och nordvästra Finland.

Kärt barn har många namn. Pärlemormolnen är också kända under det engelska namnet polar stratospheric clouds (eller PSC), vilket ger några ledtrådar om vilken typ av moln det handlar om.

Vår atmosfär är indelad i olika nivåer med olika egenskaper. Det lägsta luftlagret kallas troposfären och där finns hela 75% av atmosfärens massa samlad. Det är också i troposfären som vädret utspelar sig och där molnen finns. Troposfären sträcker sig upp till en höjd av drygt 10 km höjd (lite olika beroende på om man är vid polerna eller ekvatorn) innan stratosfären tar vid upp till 50 km ovanför markytan. Stratosfären är väldigt torr vilket gör att det är svårt för moln att bildas här. Undantaget heter pärlemormoln.

Pärlemormolnen ligger på en höjd av ungefär 10-15 km, alltså i gränslandet mellan troposfären och stratosfären. De dyker vanligtvis upp under vinterhalvåret och i polarregionerna (ytterligare en ledtråd avslöjad!). Eftersom molnen befinner sig så högt upp kan de nås av solens strålar även efter det att solen gått ner under horisonten vid marknivå, vilket gör att de kan få ett vackert magiskt skimmer både före gryningen och efter skymningen.

PSCs delas in i två kategorier beroende på vilken kemisk sammansättning molnet har. Typ 1 kallas ibland för nattlysande moln medan typ 2 alltid är pärlemorskimrande.

Typ 1 består, förutom av vanlig is, även av salpetersyra och svavelsyra. Olika kemiska reaktioner där dessa ämnen ingår leder till att ozonskiktet tunnas ut och att ozonhål bildas. Så även om molnen kan vara vackra signalerar de alltså att allt inte är riktigt i sin ordning i atmosfären.

Typ 2 består av is helt utan föroreningar och är betydligt snällare. PSC typ 2 är vanligare vid Antarktis än vid Arktis eftersom de kräver så extremt låga temperaturer (minus 88 grader!). Under speciella förhållanden kan dock vindar över bergskedjor (t.ex. Skanderna) sätta troposfären i gungning och stratosfären kan då lokalt få exakt rätt förutsättningar för att pärlemormolnen ska uppstå. Troligtvis var det just detta som hände under julhelgen!

Pärlemormoln i finska Lappland, februari 2016. Foto: Satu Juvonen

Publicerat i Klimat, Meteorologi och meteorologens arbete, Väderskola | Tagg: , , , , , , | Kommentera

Jul- och nyårsvädret

Det är väl dags att följa upp mitt blogginlägg från början av december då jag spånade lite om en eventuellt vit jul. Det har fallit en del snö sedan dess, men fortfarande ligger den riktiga snögränsen över norra Värmland, Dalarna, och Gävleborg. Sen finns det också en del snö på Sydsvenska höglandet, och några enstaka cm i terrängen i norra Svealand.

Jag kan börja med att säga att prognoserna för juldagarna har varit en mardröm. Maken till osäkra och föränderliga prognoser var det länge sedan jag såg. Hopp blandades med förtvivlan. Vinner kalluften, eller kommer den där varma luften med regn och rusk att ta sig upp över oss?

Vädret på själva julafton blir ganska så odramatiskt, men vi har ett händelserikt dygn innan dess med väldigt mycket väder. Från natten mot den 23:e till förmiddagen passerar ett omfattande nederbördsområde österut över landet. I samband med det förs mycket mild luft in västerifrån. Nederbörden kan börja som snöfall, men övergår till regn i Götaland, Svealand och stora delar av södra Norrland. Det är därför mycket stor risk för besvärligt väglag i södra Norrland, men också risk i Svealand, och viss risk i Götaland. Nederbörden följs av uppklarnande väder på många håll, men längst i norr ligger snöfallet kvar även under dagen den 23:e. Samtidigt tilltar en nordvästlig vind över mellersta Norrland och en västlig vind över Götaland. I mellersta Norrland, främst i fjällen, blir det då riktigt blåsigt med mycket hårda vindar. Hårda vindar väntas tidvis även över Götaland. Här väntas det också mer regn under lördagskvällen. Noterbart är också att den mycket milda luften i Götaland kan ge temperaturer på dryga 10 grader, kanske så högst som 11-12 grader under lördag kväll! Då kan man hålla i minnet att decemberrekordet är 13,7 grader.

Julaftons morgon ser ut att bli vacker och kall i norr, men mulen och mild i söder. Under eftermiddagen drar ett nytt regnområde in över Götaland västerifrån, men i övriga landet väntas soligt väder och temperaturer mestadels på minussidan.

Nedan visas väderläget vid kl 04 den 23:e, kl 13, kl 07 den 24:e, och kl 16.

 

 

Angående vädret till nyår så är det fortfarande lite tidigt för detaljer, men jag kan inte låta bli att dela den här bilden från Severe Weather Europe. Det är modelldata från en amerikansk vädermodell och visar väderläget på tolvslaget på nyårsafton. Du kanske kan få se mer än raketer vid tolvslaget om du blickar västerut…

 

Publicerat i Årstider, Specialprognos | Tagg: , , , , , , , , | Kommentera

Klimatförändringar visar oss Jordens fina sida

Klimatförändringar är något som sker i skrivande stund, och som (nästan) alla vet så väntas klimatet bli sämre för livet på denna planet. Lite hemskt att säga men det finns faktiskt på ett sätt en fördel med klimatförändringarna: de kan göra så att vi får se en natur vi annars aldrig skulle ha kunnat uppleva.

 

I sydvästra Sydamerika ligger den mäktiga bergskedjan Anderna, med flera bergsmassiv som är minst 4000 meter höga över havet. I en del av peruanska Anderna finns en topp som är på 6384 meter och heter Ausangate, men som har på senare år fått namnet Rainbow Mountain. Hur kommer detta sig? Jo, till för bara några år sedan var berget täckt med snö, men när snön började försvinna p.g.a. ett varmare klimat fick man se marken som är helt spektakulär: flera färgkombinationer som kan liknas med en regnbåge eller ett konstverk där konstnären gått helt crazy med flera olika färgburkar. Hur kan då dessa fina färger ha bildats? Helt enkelt så har mineraler och bergarter eroderat under en väldigt lång tid, flera tusentals år. Berget är även så pass orört och vandringar dit är väldigt svåra i kombination med den höga höjden. (Ett tips för dem ska besöka Rainbow Mountain är att inkastaden Machu Picchu bara ligger några timmars vandring därifrån).

 

Efter att snön smält bort p.g.a. klimatförändringar så kan man beskåda det makalöst fina berget, Rainbow Mountain. Bildkälla: Pixabay.

 

Vi ska däremot inte glömma som sagt att klimatförändringarna är och kommer att bli ett stort problem, och det finns även redan flera spektakulära naturområden som är hotade av klimatförändringar, t.ex. Stora Barriärrevet utanför Australiens nordostkust. Så även om man skulle kunna få ett nytt fint naturfenomen genom klimatförändringar så förstörs säkerligen minst ett annat samtidigt.

Publicerat i Klimat, Okategoriserade, Väderhändelser | Kommentera

Månadernas namn

Vi har nu gått in i årets sista månad, december. Nu för tiden är det självklart för det flesta att det är årets tolfte månad, men så har det faktiskt inte alltid varit. Själva namnet antyder detta, vilket vi ska återkomma till senare. Jag tänkte i det här inlägget bjuda på lite bakgrund till varför månaderna heter som de gör och vi börjar från början – januari.

Januari: namnet kommer av latinets ”helgad åt Janus”. Janus var en gudom i romersk mytologi. Utmärkande var att han avbildades med två ansikten, ett som ser tillbaka till det förflutna och ett som blickar in i framtiden, passande för årsskiftet. Januari stadgades som årets första månad i en övergångsperiod till den julianska kalendern (föregångaren till dagens gregorianska kalender).

Februari: namnet kommer av Februus, en etruskisk gudom. Det kan också komma från latinets februum, rening. Ursprungligen var februari årets sista månad, vilket är förklaringen till att skottdagen lades där under skottår. Det bruket fortsatte även sedan februari blev den andra månaden på året.

Mars: ytterligare en gud, den romerske krigsguden med samma namn; Mars. Historiskt årets första månad, då många forntida kalendrar började året med vårdagjämningen, vilken infaller under mars månad.

April: av latinets aperire, att öppna. Troligen ska man tolka det som att jorden öppnar sig när växterna skjuter upp ur marken.

Maj: Ursprunget är mera oklart, men det finns ett antal teorier. Att maja betyder att pynta med gröna kvistar, vilket är passande den här tiden på året. Det kan också finnas en romersk gud bakom: Jupiter Maius. Det finns även en grekisk gudinna med namnet Maia.

Juni: döpt efter den romerska gudinnan Juno.

Juli: Gaius Julius Caesar var romersk militär och statsman. Han spelade en betydande roll vid romerska republikens omvandling till kejsardöme. Hans namn Julius har stått som förlaga till namnet på månaden.

Augusti: Mera Rom; den romerske kejsaren Augustus har lånat sitt namn till månaden.

September-december: Här tog romarnas fantasi tydligen slut och månaderna fick sina latinska namn efter den ordning de kom, 7-10:e månaden under året. Septem = 7, octo = 8, novem = 9 och decem = 10. Logiskt på romartiden, men ganska ologiskt idag egentligen.

Publicerat i Övrigt | Kommentera

Det lackar mot jul

Så har då äntligen första advent anlänt och vi är inne i julmånaden. Det är dags att lägga novembermörkret bakom sig och lysa upp tillvaron med ljusstakar och stjärnor. Visst att dagarna kommer bli ännu lite kortare innan det vänder, men med husen fulla av ljus och doft av saffran så känns det ändå överkomligt. Jag har alltid älskat jul, men i år är det lite extra speciellt då jag har en dotter på två och ett halvt år som för första gången på riktigt kan uppskatta julen och uppladdningen. Vi har längtat hela hösten, men nu känns det på riktigt med julljus och adventskalender. Men fortfarande längtar vi efter den där snön. Visst, det har snöat ett par gånger i Stockholmsområdet, men det har smält bort ganska fort. Samtidigt får man bilder hemifrån Dalarna där snön ligger djup och det ser så där härligt vinterkrispigt ut. Men hur ser då chanserna för en vit jul ut?

Om man tittar på frekvensen för vita jular under åren 1931-1980 så ser man att Norrland, Dalarna, och norra Värmland i de allra flesta fall har kunnat räkna med att vakna upp till en vintervärld på julaftons morgon. Men ju längre söderut man kommer i landet, desto sämre är chanserna för en vit jul. Det ska väl också sägas att om man ser till de senaste årens snötäcke så har vi inte riktigt nått upp i de procentsatser som anges i kartan, och den globala uppvärmningen är säkerligen boven i dramat. Senast södra Sverige upplevde en vit jul var 2012, sedan dess är det mest Norrland, Dalarna, och norra Värmland som haft snö.

Frekvensen av vita jular under åren 1931-1980.

Snödjupet den 3/12 2017. Källa: SMHI

Hur ser det då ut i år? Det känns ju som att det varit ganska kallt hittills. På kartan för snötäcket den 3/12 så ser man att det följer ungefär samma mönster som ovan nämnt. Det ligger snö i Norrland, Dalarna, och Värmland, men också norra Örebro län. Under den kommande veckan gör dock mildluften comeback och det ser ut att bli regn ganska långt upp i Norrland. Men runt andra advent strömmar kalluften åter ner över landet och temperaturen sjunker. Något större snöfallsområde ser jag tyvärr inte fram till Luciadagen, men det är ändå inte omöjligt att det ligger någon cm snö på marken på Sydsvenska höglandet och i Svealand.

Men hoppet om en vit jul lever i alla fall!

Publicerat i Årstider, Klimat, Månadskrönika, Specialprognos | Tagg: , , , , , , | Kommentera

Tvåhundra ord för snö

Det sägs att samerna har bortåt tvåhundra ord för snö. Eller kanske snarare för att beskriva snöns själ. Huruvida antalet verkligen är tvåhundra eller om det bara är en myt låter jag vara osagt. Men visst är det poetiskt på något sätt?

Själva ordet snö heter muohta på lulesamiska. Plockar du fram skidorna eller snowboarden en solig vinterdag hoppas du såklart på jådåt (bra skidföre). Har du riktig tur är det åppås (snö utan spår) och habllek (champagnepuder som dammar rejält bakom dig) men då är det å andra sidan smällkallt också! Får du nöja dig med slievar (vanlig härlig lössnö) är det ju inte så tokigt det heller. Förhoppningsvis har vinden inte hunnit skapat skabrram (vindskravler) och är det risk för rido (snöskred och laviner) bör du tänka dig för några extra gånger innan du kastar dig ut över branten. Konstsnö har samerna däremot inget ord för. De pysslar inte med sånt. Samerna saknar också ord för krig. En vacker tanke.

Det svenska språket har också fler ord för snö än vad du kanske tänkt på. Vi pratar om blötsnö, drivsnö, kornsnö, kramsnö, lössnö, nysnö, pudersnö, skare, snöglopp, snömodd, snöslask, spårsnö och yrsnö för att nämna några. En av mina favoriter på benämningar av snöfall är det meteorologiska begreppet fikasnö.

Låt mig ta ett exempel för att förklara bakgrunden till begreppet fikasnö. Du jobbar som meteorolog och kommer in till jobbet i ottan för dagens skift. Det är mitt i vintern, högtryck och mulet med stratocumulusmoln som täcker en stor del av landet. Ingen snö i sikte dock, varken på observationerna eller i prognosmodellerna. Stabila förhållanden och ingen förändring i vädret tänker du och gör i ordning dagens prognos: fortsatt uppehåll. Framåt förmiddagen har det blivit dags för en efterlängtad fikarast. Medan kaffemaskinen brummar blickar du ut på vinterlandskapet genom fönstret och inser till din fasa: snön vräker ner! Snabbt tillbaka till datorn och uppdatera prognosen.

Men hur kunde det komma sig att det helt plötsligt började snöa? När solen gick upp började den försiktigt värma ovansidan av molntäcket vilket satte igång en vertikalrörelse i molnet och det är just den här vertikala rörelsen som krävs för att trigga snöfallet. Efter någon timme har molnen tömts på snö och solen kikar fram en stund innan molnen kan återbildas till kvällen. Nästa dag upprepar sig scenariot. Förhoppningsvis är meteorologen mer på tårna då.

Ymnigt snöfall i Dundrets naturreservat. Foto: Gunar Streu (@gunarstreuphoto på Instagram)

Publicerat i Väder i kulturen | Tagg: , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Klimatmötet i Bonn: kan Parisavtalet bli verklighet?

Sedan 6:e november har klimatmötet i Bonn hållits, och avslutas imorgon (17:e november). Detta är det andra klimatmötet som hålls efter mötet i Paris. Fokus under detta möte, som anordnas av FN, har varit att följa upp Parisavtalet som skrevs under klimatmötet i Paris i 2015. Bland annat ska en regelbok tas fram på hur Parisavtalet ska följas och man ska även bestämma hur man bedömer att länder håller sig till avtalets mål. Detta ska ligga till grund för nästa års klimatmöte i Polen. Dessutom ska det beslutas hur u-länder ska få klimatfinansiering för att själva kunna genomföra sina klimatplaner samt fortsätta arbetet med hur utsläpp ska minska och finansiering ska ske innan år 2020 då Parisavtalet börjar gälla.

 

Samtidigt under mötet kom en prognos för koldioxidutsläpp under året i världen, och det väntas öka med 2 procent i år jämfört med år 2014. Sedan år 2014 har utsläppen av koldioxid varit stabila och legat på samma nivå, så om detta stämmer skulle det vara ett stort bakslag och ta död på förhoppningen att vi nått en brytpunkt för utsläppen av koldioxid. De preliminära siffrorna säger även att både Europa och USA minskar sina utsläpp i år, men att de stiger i Kina med 3,5 % som är den största syndabocken. Det var även bara för några veckor sedan som det kom uppgifter om att koldioxidhalten steg rekordfort under 2016. Detta kan även förklaras med El Niño som orsakade stora koldioxidutsläpp genom skogsbränder, men i  grund och botten måste de mänskliga utsläppen av växthusgasen minska. Dessutom väntas 2017 bli ett av de varmaste åren som någonsin uppmätts, och det är med ett år utan El Niño.

 

För att Parisavtalet ska uppfyllas måste utsläppskurvan böjas och gå nedåt, helst före år 2020, för att vi ska klara gränsen på 2 grader före år 2050 med en fossilfri världsekonomi (gränsen på 2 grader menas att den globala medeltemperaturen ska inte stiga med mer än 2 grader jämfört med förindustriell tid). För att detta ska lyckas måste politiken ändras radikalt, vilket inte alltid är så lätt. Men i och med att alla länder skrivit på Parisavtalet förutom USA (Syrien var det sista landet förutom USA att nyligen skriva på) så verkar detta gå i rätt riktning, och framtiden är kanske inte helt dystopisk. Det finns även ljusglimtar om man tittar bakåt i tiden. En av de största bedrifterna var Montrealprotokollet. Utsläppen av freoner från bl.a. kylskåp var stort under 1980-talet, vilket gav stora ozonhål, men genom snabba beslut kunde detta protokoll skrivas som innebar att utsläpp av freoner minskade. Ännu idag beskrivs detta avtal som en av de mest framgångsrika som skrivits.

Publicerat i Klimat, Väderhändelser | Kommentera