Förtrollande vacker julhimmel

Den som befann sig i nordligaste Svealand eller i Norrland under årets julhelg kunde skatta sig dubbelt lycklig! Inte nog med att snön lyste vit på julaftons morgon (och alla vill väl ha en vit jul, eller hur?!) så delade dessutom vädergudarna ut en julklapp i form av ett ganska ovanligt och mycket stiligt moln.

Vi har tidigare här på bloggen beskrivit de vackra pärlemormolnen och det var just denna typ av moln som nu på nytt kunde siktas och gav ett extra magiskt skimmer åt högtiden. Dagen före julafton började det dyka upp bilder på pärlemormoln från såväl Gävleborgs län och Dalarna som från Norrbottens län och nordvästra Finland.

Kärt barn har många namn. Pärlemormolnen är också kända under det engelska namnet polar stratospheric clouds (eller PSC), vilket ger några ledtrådar om vilken typ av moln det handlar om.

Vår atmosfär är indelad i olika nivåer med olika egenskaper. Det lägsta luftlagret kallas troposfären och där finns hela 75% av atmosfärens massa samlad. Det är också i troposfären som vädret utspelar sig och där molnen finns. Troposfären sträcker sig upp till en höjd av drygt 10 km höjd (lite olika beroende på om man är vid polerna eller ekvatorn) innan stratosfären tar vid upp till 50 km ovanför markytan. Stratosfären är väldigt torr vilket gör att det är svårt för moln att bildas här. Undantaget heter pärlemormoln.

Pärlemormolnen ligger på en höjd av ungefär 10-15 km, alltså i gränslandet mellan troposfären och stratosfären. De dyker vanligtvis upp under vinterhalvåret och i polarregionerna (ytterligare en ledtråd avslöjad!). Eftersom molnen befinner sig så högt upp kan de nås av solens strålar även efter det att solen gått ner under horisonten vid marknivå, vilket gör att de kan få ett vackert magiskt skimmer både före gryningen och efter skymningen.

PSCs delas in i två kategorier beroende på vilken kemisk sammansättning molnet har. Typ 1 kallas ibland för nattlysande moln medan typ 2 alltid är pärlemorskimrande.

Typ 1 består, förutom av vanlig is, även av salpetersyra och svavelsyra. Olika kemiska reaktioner där dessa ämnen ingår leder till att ozonskiktet tunnas ut och att ozonhål bildas. Så även om molnen kan vara vackra signalerar de alltså att allt inte är riktigt i sin ordning i atmosfären.

Typ 2 består av is helt utan föroreningar och är betydligt snällare. PSC typ 2 är vanligare vid Antarktis än vid Arktis eftersom de kräver så extremt låga temperaturer (minus 88 grader!). Under speciella förhållanden kan dock vindar över bergskedjor (t.ex. Skanderna) sätta troposfären i gungning och stratosfären kan då lokalt få exakt rätt förutsättningar för att pärlemormolnen ska uppstå. Troligtvis var det just detta som hände under julhelgen!

Pärlemormoln i finska Lappland, februari 2016. Foto: Satu Juvonen

Det här inlägget postades i Klimat, Meteorologi och meteorologens arbete, Väderskola. Tagg: , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentointi poistettu